O RO

ORONS BARN


Rädslans mörka trånga gränder
stannar som svartaste ränder
djupt inne i personligheten –
minnenas hårda och vassa sten

kastad in i stadens minne
rör om i djupängslans sinne
rotlösheten – med okänd adress
som inte ger tillgänglig access

likt en liten grårandig katt
gömmer sin erövrade skatt,
leker med dödsdömda gråmusen
igen och igen. Tiden frusen.




Utifrån Patrick Modiano, liv som minne och betraktelse