KYSSEN

EN KYSS

En diktsvit om erfarenheterna av att vara människa när livet går sönder. Vi trodde det var beständigt. Men vet att det är skört. Skirt som en spindelväv. Trasas sönder av morgonens vind.

Det är som ett sår. Först blöder det. Sedan läker det långsamt. Och kliar. Ärret bevarar minnet. Länge.

Det har nu gått fyra år av min Stora Sorg. Det djupa mörkret låg över landskapet, som efter ett vulkanutbrott. Askmolnen tårade ögonen. Efter hand skingras dammpartiklarna. Det går att tänka sig en utsikt. Men. Mycket ligger begravt under lava och aska. Det blir aldrig som förut. Och då var det inte heller så.

Pär Axel Sahlberg 141020



MÄNNISKAN


Öppen
för intryck
sluts av rädsla

som sileshår
känner av rörelsen
sluter sig

vill öppna
ta emot
solens värme



KÄRLEKEN


Den svåra kärleken
att möta en annan
bli sedd och se

ett nät av förtroligheter
en vandring genom landskapet
möta en hand
en kyss
en kropp

dela de allra djupaste rörelserna
växa tillsammans.



JAG ÄLSKAR DIG


Jag älskar dig
orden som rinner över
ut från mig själv

dela själva gåtan
att vara människa
ge, och bli tagen

i djupet
av min ofullständiga
personlighet

och ge upp försvaret.



ÖGON


Ögon
som fylls
av den enda
som betyder något

och inte är jag.

Detta vi
som uppkommer
ur intet, blir allt

övergår i vardag
då kärleken
hålls vid liv

eller sipprar
som sanden
dras ut från stranden
då vågen

vänder ut
till Stora Havet
och blir åter
Ett med Alltet



KÄRLEKENS VÅDLIGHET


Den greppade oss
som en storm
regerade kusten

rörde om i hårsvallet
tårade ögonen
och satte livet i brand

passerade sin kulmen
dyningen slog
allt saktare mot kusten

mindes stormen
i takt med vågen.



NÄR LIVET GÅR SÖNDER


Länge
ledde en gemensam stig
genom landskapet

den var inte ifrågasatt
hade anträtts
gav vyer

där samlade vi intryck,
barn och erfarenheter

En dag
kom vi till ett vägskäl
skälen sattes under lupp

själar sökte vägval
gick åt skilda håll
och lämnade ett minne

ensamt kvar på vägen.



HON


Hon steg först upp
ur gemensamma minnet

drog undan gardinen
såg världen

med helt nya ögon.



INITIATIVTAGAREN


Den som bryter löftet
har sin väg att vandra

erfarenheterna
leder till
ett beslut

för livet



DEN EFTERBLIVNE


En morgon
var det slut

en blixt från en svart himmel
egentligen ingen nyhet

tecknen fanns
men uppvaknandet
gav inte tid
att morna sig

stigen löper från ett facit
ingen tid för förberedelse

svaret bor redan
i frågorna.



PÅ VAR SIN SIDA OM BERGET


Uppförsbacken
leder till en utsikt

Nerförsbacken
går ner i mörkret i dalen.

Den ena valde,
den andre ställdes
inför fullbordat faktum

en strävar mot ett mål
friheten
den andre ska
ur spillrorna

finna sitt liv.



EN TVÅSLAGEN TRÅD


Virad
kring en gemensam historia
utsträckt genom tiden

tiden invävd
i de rytmiska bågarna
slingrar sig genom verkligheten

två olika
ett lika



ERFARENHETEN


Nyckeln är gjord för sitt lås
bär hemmet i taggmönster

liv som separation
är människans längtan
och skräck

vi avgår, utgår
men tror oss ingå
i det sammanhang
som hänger samman

orubbat av tid
möjligt att återvända till

en dag är låset utbytt
nyckeln blir meningslös.



EN SVÄRTA


Djupt innerst
bor en smärta

tiden svärtad
av misslyckandet
och sveket



ÄNNU


Ännu på avstånd
biter minnet

tidens tandrad
sitter i ärret

minner om minnen
kliar



LIVETS GÅTA


Mitt jag
förblir en gåta
liksom ditt du



KÄRLEKENS ÄNDLIGHET


Kärlekens
ändlighet
liknar livets.



EN MÄNNISKA


Varje människa
har sin utsikt

och sina begränsningar.