Det är bibelsynen som är problemet

Dahlman och gänget bestämmer sig för att Bibeln hänvisar bögarna till helvetet. Andra tvistar bibelordet till att handla om annat i den grekiska kulturkretsen (och det är nog korrekt). Men båda sidor gör fel i sitt bibelbruk. De läser medeltida.

Läs istället som den unga kyrkan. De sökte GUD i allt, också i Ordet. De förstod att orden är skrynkliga provisorier. Att Skapelsen bär vittnesbörd om Skaparen. Ja, vi lär rent av känna GUD genom det skapade. Först senare sköts den hellenistiska kilen in mellan ande och kropp, idé och materia. Och sexualfientligheten fick en månghundraårig blomning.

Om Bibeln ska läsas som Dahlman & Co vill ska den läsas bokstavligt. Rejält bokstavligt. Antingen är allt sant, eller allt fejk. Jag menar att en konsekvent sådan läsning inte får ta till silen och filtrera bort somt, då gäller allt: Syndare stenas, ögon sticks ut, skilsmässa är förbjudet, för att inte tala om tvegifte, lögn, skvaller... just name it. Vorbidden! Nu gäller: Renhet. Rättfärdighet. Styrka. Lev idealet, det är på modet. Lev i celibat eftersom ni inte klarar frestelserna. Dela dina rockar med de fattiga. Lev Bibelns bokstav. Det är outsinnligt vackert. Men opraktiskt. Och utopiskt. Och rätt tråkigt. Och, tänker jag, gudlöst. (Till vad behövs en GUD om allt redan är perfekt?)

"Andra sidan" går i Dahlmans fälla då de tvingar, rätt eller fel, ordet till anpassning. De läser lika selektivt som D & Co. Ord ställs mot Ord. Läsare mot Läsare. Tolkning mot tolkning. Mycket skyfflas undan.

Om GUD hade velat uppenbara sig som en bok hade GUD väl gjort det (och just det tror ju i grunden muslimen). Men det är inte så vi tror. GUD uppenbarade sig själv som Sonen: GUD och människa. Uppenbarelsen, troskärnan och Ordet är Kristus. Inte främst, eller bara, Kristi ord, men hela hans liv. Ett unikt helt liv. Fram till kors, grav och himmelsfärd, och i evighet.

Det är ju ur det perspektivet som orden om Ordet måste läsas. Vem är Kristus? Hur lever vi med honom? Hur blir vi lika honom? Hur dör vi med honom? Hur ikläder vi oss Kristus?

Dahlman är lika långt från himlen och helvetet som bögen. Men vägen till gemenskap med Kristus går genom att likna honom, han ställde dörrn öppen. Han är Vägen, visar Vägen och går Vägen.

Det går vägen om vi inte vore så förbannat elaka mot varann.