ÄRTOR SOM STUDSAR I VINDEN
Över kulingens vindsus
hörs truten gläfsa
och den bortflyende
hägern målbrottsbräka
men längre än alla ljud
hörs ett barns skratt
bubblande, fyllt av liv
ifrån grannviken tränger
skrattet in, som en dörröppnare
ett ljud helt oförställt,
så fullt av nuet
och tvingar alla sorger
att se sig om
efter ett annat rum
att rumla om i
"Bli som barn",
sa Jesus
Jag tror det var skrattet
han tänkte på
och log åt
ärtorna som studsar på vågorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar