Skulpterat liv

DEN HEMLIGA MÄNNISKAN


I

Mellan bergen
kryper en bäck
i sin ravin

bland klippblocken
som tiden sköljt
med friskt vatten

under årtusenden
stannat upp och stillnat
under sommartorkan

tagit fart med höstregnen
och dånat utför berget
i snösmältningens vårflod.

Täljt ett landskap
eroderat bort massorna
skulpterat ett liv

den hemliga människan
som bär sin karta
i djupet av sina erfarenheter

knappt kända
ens av sig själv.


II

Det inre landskap
som tiden skurit
av kött och blod,
avläst av obducenten
då livet lämnat

men ännu inte offentliggjort
detaljerna tyds och samband tolkas

men livet släpper inte erfarenheterna
ifrån sig, de fylkas i minnen
som ingen längre kan återbesöka

lagda under tidens tjocka filt
skikt av multnade möten
och trädens korsvirke
lagda huller om buller

de inre landskap
besökta av en närvaro
som inte visste var hon var
eller vart hon skulle.


III

Kartan som livet följde
var då ännu inte
nedtecknad

bara konturerna och
kartmärkningen var känd
allt annat dolt

av möjligheter
som antingen greps
eller förlorades

i flykten mellan
existensens stammar
och grenverk.


IV

Den hemliga människan
obekant för alla andra

och för Självet
som förlorade kontrollen
i treårsåldern

då livet valde väg
och vid varje nytt vägkors
tog av

bort från sådant
som hade varit möjligt
också möjligt

men blev ovalt
och oprövat.


V

Dessa yttre vägval
ritar den inre kartan

som yppas steg för steg
då den valde höjdkurva

och fick en ny skala
i varje perspektiv
som prövades.


VI

Tiger
när hon borde talat

talar
då hon borde tiga

stiger
då hon borde sjunka

sjunker
när hon kunde stiga.


VII

Ingen kan längre tyda stigen
eller läsa kartans krumsprång

okända då de gjordes
och sedan då de ej omvittnats

präglade bilden
som ingen längre ser.