I ostnordost rodnar himmelsfliken
av en tidig gryning, då fiskebåten
skär ett snitt i mörka blankhavet,
stävar sydvart, genom arkipelagen
en säls blanka ögon, och mina torra
följer den genom sundet, med blicken
och örat som hör dunket byta tonart
när den avlägsnar sig mot dagens
sökande efter fångst
människan, som vandrar i människans spår
söker sig nytt i gamla vanor
distraherad av sig själv
som vore hon ensam
om dumheten
att tro
att ingen tänker tanken
som just gick genom
skallbenet
skrek
'eureka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar