MINNEN
Som hala ålar
slingrar de sig,
försvinner
till synes spårlöst
dyker upp i svartvitt
eller som en dröm
och sänder kalla kårar
längs ryggraden
bara en doft
eller en association
kan öppna
visthusbodens lås.
Lagrade på kvistiga
hyllplan ligger de
till synes osorterade,
hopar av minnen,
länkade till varandra
som atollens öar,
somliga bara som
undervattensrev
där också stolta skepp
bryts ner till
vardagligt vrakgods.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar