Funderar på lilla världen

Ofta känns det ju som om det var bättre förr. Och alla vet vi ju att just det uttrycket måste kvalificeras. När var förr? Vad var bättre?

Gör man en liten överblick över de senaste hundra åren får vi törhända lite perspektiv. Perioden fram till första världskriget (alltså förra sekelskiftet) var nog en tid då tillvaron stod och vägde. Det gamla fattigsverige, liksom i resten av Europa, utmanades av en ny demokratirörelse. Fackföreningar tog form och det gamla makt- och privilegiesamhället höll på att ge vika. Flyktingströmmen över Atlanten var sedan trettio år en strid braindrain, och den vek inte av på ännu tjugo-trettio år.

Första vanvettets krig kastade oss alla tillbaka in i adertonhundratalet. Fattigdomen grasserade. Miljontals dog. Efter kriget är det som om världen samlar ihop sig. Kvinnorna får rösträtt i Sverige, liksom de fått i många andra länder redan. Åter ser det lite hoppfullt ut. Så brister ekonomin. I sak drabbar den mest investerare, men den goda utvecklingen får sig en törn. Och det förödmjukade Tyskland får i Hitler ett verktyg som kastar oss in i det andra vanvettets krig.

Efter kriget och en bit in i sextiotalet släpps optimismen fri. Allt är möjligt. Politiken får hybris, det finns inga gränser för reformerna, i tex Sverige. Det kalla kriget kastar en allt mörkare skugga och oljekrisen 1973 sätter punkt för nära tre decennier av hopp.

Men allt blir inte mörkt. Snarare blir det oväntat ljust när Berlinmuren rivs och Sovjet faller ihop. Ett avspänt och hoppfullt perspektiv sprider ut sig.

Kanske är tiden efter andra vanvettets krig (1945-1963) och perioden 1980-2001 de mest lyskraftiga under vårt sekel. Två tjugoårsperioder under hundra år.

På söndag är det femton år sedan nineeleven. Reaktionen på dessa missdåd har åter helt förändrat världen.

Det var bättre förr. Ibland.