Skriver en text, kanske nästa bok, om Jordlingar längs Sidenvägen:
Kära (efter-)världen
Jag har det emot dig att du övergett din första kärlek, skrev den gamle Johannes till sina medtroende, sin tids jordlingar. Upp 2:4. Mina starkaste invändningar mot min tids kyrka är att hon mera fokuserat läran, före livet. Varför, undrar jag, har dogmen blivit viktigare än Kristus? Kanske gäller den felfokuseringen fler religioner än kristendomen. Vi lever nu i en postreligiös tid, men är inte säker på att vi har begripit det. Den institutionaliserade religionen har blivit mer form än innehåll. Därför kramar hon sin gamla obsoleta världsbild, hävdar sina stelnade auktoriteter och har byggt sig ett glaslandskap där GUD förminskats till alla önskningars godaste fe.
I den här texten klampar jag omkring som en elefant i porslinsaffären. Samtidigt är det min starka övertygelse att jag beskriver det mest centrala i vår trostradition. Ska det koncentreras i ett enda bibelord finns det gott om alternativ, men jag väljer orden från min nyaste (förnyade) vän Paulus: Godta varandra, så som Kristus har godtaget er till GUDs ära. Rom 15:7
Världsbilden hämtar vi dag från vetenskapen. Vårt uppdrag är att se hur kärnan i tron kan levas i takt med tiden. Vi har en del jobb att göra.
Min vän Cedric Mayson skrev på ett liknande tema:
Här
Eller kopiera in: https://cedricmayson.com/writings/seven-aspects-of-liberation/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar