Ur en diktsvit i min bok Dikter för Kyrkoåret. Vår röjning pågår. Jesus bröt helt ny mark. Plöjer vi i den gamla, eller nya? Eller i ingen alls?
III Värdshusvärlden
Jag trodde det skulle bli en brakfest
men allt var så välordnat
kanske lite dystert
eller allvarligt,
på riktigt liksom.
Jag serverade själv
sjöng med i sångerna
mumlade med i texterna
allt var som vanligt
men ändå inte.
Vi brukade säga:
Välsignad är du, vår Herre och GUD
Universums Kung, som skapar vinets frukt
Välsignad är du, vår Herre och GUD
som låter bröd komma ur jorden
Och sluta med orden: Nästa år i Jerusalem.
Nu var de här. I mitt Jerusalem.
Men när deras Mästare
välsignade bordet sa han:
Detta är min kropp och mitt blod
Det var alldeles oerhört –
som om han var GUD?
Var han det!
Ur påsksvit, Poetisk teologi, Sahlberg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar