lördag 15 april 2017

Vårröjning V

Påskafton

Den tysta dagen i helgen, i den andliga tematiken. Nederstigen till dödsriket. Så lyder den dogmatiska utsagan. Genom kyrkans år har av och till diskuterats om Jesus var riktigt död. Jodå. Nederstigen, så löd tesen. Riktigt död. Stendöd. Allt hopp var ute. Himlen hade tystnad. Människan hade satt punkt. Slutpunkt.

Så kom påskdagens morgon...

Vad kan vi veta? Inte mycket. När livet runnit ut har händelseförloppet sjunkit nedanför horisonten. Utom sikte.

Jag tror kyrkan skulle mått väl av större försiktighet om sina utsagor om det som ligger bortom. Vi har gjort oss till teoretiska experter på död och himmel. Men sanningen är att vi ingenting vet. Inte ett dugg.

Det leder oss till den existentiella frågan: Lever vi för evigheten eller lever vi för livet? Båda alternativen bjuder fallgropar. En evighetsflykt kan göra oss indifferenta för denna värld. Livsbegränsade kan vi tappa perspektivet om att Livet är större än vi.

Idag vet vi inget. I morgon kan perspektiv möjligen öppnas.

Men.

Uppståndelsens tema är i kyrkans vittnesbörd inte främst hinsides (bortanför livet). Paulus stora tema är att vi dör och uppstår med Kristus. I hög grad hör detta till detta livet.

Vår röjningen sätter himmel och evighet i fotnoten. Nu har vi ansvaret. Att leva för Livets skull, är ett starkt nu. Jag tror på mera nu!

1 kommentar:

Karl-Eric Brännström sa...

Döden är uppslukad och tillintetgjord av LIVET. 1 Kor 15;26; 54-55