Så ska ni be...

sa Jesus. Jag är alls inte övertygad om att han därmed bad oss rabbla Fader vår/Vår fader/Pater noster i tid och otid. Däremot lärde han oss vad bön är.

Jag sitter nu och jobbar med en skriven text om bön. Många frågetecken hopar sig, delar i mig protesterar... Då kommer en länk med samfundsledarnas bön inför söndagen, nu efter valet. Initiativet är bra. Jag känner flera av dem, och har allra största respekt för dem. Men. Nu undrar jag hur de tänkt. Är detta en bön? Säger Sveriges kristna råd: Så här ska ni be!


Bönen

Bön är ett omfångsrikt ämne, som rör vid själva centrum av vår tro. I bönen ställer vi fönster och dörrar på glänt, eller kanske vidöppna, för att lyssna inåt himlen, för att vidga vår lilla värld mot en större, för att i vårt nu kontakta evigheten, så att vårt sammanhang ska bli präglat av GUD.

Men är det så vi ber? Vad berättar vår bön om vår tro? Vad, och vem, är mottagaren i vår bön, och vad/vem är avsändaren?

I ett rykande aktuellt exempel har samfundsledarna nu alltså publicerat en bön efter valet:

Bön efter valet

Välsignad är du Gud vår Fader, som vårdar din skapelse och förbarmar dig över allt levande. Vi tackar dig för Jesus Kristus, din Son, i vilken din avsikt för varje människa blivit synlig. Genom honom väcker du vår längtan efter dig och kallar oss till uppbrott, som pilgrimer på vägen genom livet.

Tillsammans med hela din kyrka sträcker vi oss mot dig i bön. Gud, sänd din Ande över vårt land. Vi ber om vishet och vägledning för alla som har ansvar i samhället – folkvalda, regering och riksdag och alla som bor här. Vi ber om ett frimodigt ledarskap som strävar efter det gemensamma bästa, bortom egna intressen. Vi ber om ett politiskt klimat präglat av dialog och respekt, om ett samhälle som värnar alla människors värde och värdighet.

Uppfyll oss med din heliga Ande, som du har sänt till vår förvandling, så att vi kan vittna om dig med och utan ord. Uppliva bönens låga i våra församlingar. Låt oss få känna din Andes ledning.

I Jesu namn.
Amen.



Bönens anslag är i sig bekymmersam. Vi förkunnar i bönen. Troligen anser vi inte att det är vi som talar om för GUD vem GUD är och bör göra, men vi passar på att predika, ex vis: "Välsignad är du Gud vår Fader, som vårdar din skapelse och förbarmar dig över allt levande."

Meningen är bekymmersam på två sätt, minst.
1. GUD motiveras med det vi tänker oss att GUD gör, inte det GUD är.
2. Vi tror oss veta vad GUD gör, eller borde göra.

Ber vi, eller sänder vi instruktionstext till GUD? Vad säger vår bön om vår gudsbild?

Jfr med bönen Vår fader som Jesus lärde oss be: / Vår Fader, du som är i himlen. / Låt ditt namn bli helgat. / Låt ditt rike komma. / Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen.

Jesus predikar inte i bönen, inte heller ”bestämmer” han vad GUD ska göra. Han konstaterar vem/vad GUD är. Han ställer oss i GUDs belysning. Vi placerar oss själva i GUDs kommandoschema.

När bönen preciseras ber Jesus om en enda sak: / Ge oss idag det bröd vi behöver./

Det är en bön om att vara vid liv ännu en dag. Inga excesser, inga långvariga löften. Bara ännu en dag i livets gemenskap.

Sedan presenteras själva kärnan i tron: / Och förlåt oss våra skulder, / liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. /

Vi ber om att få leva i försoningens och förlåtelsens vattenfall. Som vi är förlåtna förlåter vi... Paulus uttrycker det bättre i Rom 15:7: / godta varandra så, som Kristus har godtagit er till GUDs ära /.

Till sist ber Jesus om att vi ska skonas från att göra ont eller drabbas av ondskan: /Och utsätt oss inte för prövning, / utan rädda oss från det onda. /

Men vad gör samfundsledarna? Jo, de fortsätter predika. Dom nöjer sig inte med att be för makthavare, utan talar om för dem att de ska ... ”vara frimodiga och sträva efter det gemensamma bästa, bortom egna intressen”.

Vi talar inte längre till GUD, om det nu inte är GUD som ska beordras, utan vi undervisar makthavarna. Och fortsätter, ... ”ber om ett politiskt klimat präglat av dialog och respekt, om ett samhälle som värnar alla människors värde och värdighet”.

Det har nu helt upphört att vara en bön. GUD är nu inte längre mottagare. Vi undervisar om hur saker och ting ska göras. Varför då kalla det för en bön?

Om jag får exemplifiera genom att skriva om kyrkoledarnas bön skulle jag nog istället be så här:



Bön efter valet (reviderad)

Välsignad är du Gud, vår Fader, helig och närvarande, tillkomme ditt rike, ske din vilja.

Vi tackar dig för Jesus Kristus, din Son, i vilken din avsikt, för alla människor på sina vägar genom livet, blivit synlig.

Tillsammans med hela din kyrka sträcker vi oss mot dig i bön. Vi ber för våra valda ledare och alla som har röstat, och de som inte röstat. Vi ber om vishet hos alla som nu har fått ett särskilt ansvar i samhället, folkvalda – i riksdag, regering landsting/regioner och kommuner, och alla som bor här.

Uppfyll oss alla med din heliga Ande, som du har sänt till vår förvandling, så att vi kan leva med dig och varandra i kärlek och gemenskap, möta varandra med respekt, och godta varandra så, som Kristus godtagit oss till din ära.

Amen.


Vem är jag som "rättar" kyrkoledarna? Jag tror det mest handlar om att vi skaffat oss (dåliga) vanor, och glömt vad Jesus sa då han talade om bedjandet: "Så ska ni be..."