Har under de senaste dagarna skrivit några bloggposter

om kyrkans förhållande till vetenskap. Bokstavstroende kristnas fight mot Darwin har alltid fascinerat mig. Man ville tro att det bara var i USA den existerade, men den står förvånansvärt stark i mer evangelikala kretsar också i vårt land. På ett sätt kan man säga att den visar vilka problem man skaffar sig med en bokstavlig och felriktad läsning. På ett annat sätt rymmer den ett märkligt förhållningssätt till vetenskap. Man undrar var detta slutar? Förutsätter att de inte går till läkare, handlar mat i normala butiker eller sätter sig i en bil, än mindre ett flygplan, eller ser på teve (överallt är det ju vetenskaps rön och teorier som omtolkat världen).

För de märgstarka finns idag på "klassisk baptism" en "uppgörelse" med Darwinismen (Denna artikel har haft föregångare i snarlika ämnen på sajten). Har man känsla för humor är den rätt kul, men jag tror inte att det är så den är skriven.

Tidigt finns en nyckelmening som visar läsartens problem: "Om Adam aldrig har funnits, hur kom då synden in i världen, synden som orsakade Jesu död? För vems synd dog Jesus om inte Adams?" Jesu kraftfulla gärning skulle alltså vila på berättelsen om Paradiset? Ondskans krafter beroende av en enda historisk människa? Synden annars ointroducerad i världen?

Jesus dog för min synd (och andras) - det är hela poängen. Att sätta vetenskapen som har som idé att ifrågasätta allt och söka en djupare, ännu dold sanning, mot Bibelns ord som avser att berätta om Guds och människans krokiga kärleksvandring kör dubbelt vilse. Man tar sig för pannan.

Det är inte bara vetenskapen de har bekymmer med. Också poesins uttryck och tolkningsskikt.

Om det är så världsbilden ser ut kan man ju inte förvånas över att vi har så hiskeligt svårt att mötas i samtal om viktigheter. Det påstås att över hälften av amerikanarna sätter Bibelns ord om skapelsen före vetenskapens idéer om Big Bang och Darwin. Undrar hur det ser ut bland muslimer i allmänhet i förhållande till deras uppenbarelse och källor, och evangelika kristna? Upplysningstiden känns avlägsen.

Tror man får säga som Galilei; dock rör hon sig. (fast det verkar som om han inte sagt just det, det borde han ha gjort, det var bra, men kyrkan var emot att rubba världsbild, de hade fel fokus, då som tydligen nu...)