Smaka på det du. I ett par dagar nu har jag gått och inbillat mig att det var mitt ord. Ad hoc betyder ordagrant; till detta, förstås oftast som en tillfällig lösning, en speciell kommitté etc.
Adhockrati - tänkte jag mig - är formen för beslutsfattning, här och nu. Just nu har vi den här åsikten, därför fattar vi detta demokratiska beslut. Mitt begrepp var lite kritiskt, beslutsfattningen bär vildavästernkaraktär, ser lite macho ut; vi fattar beslut, men grunden var svag.
Nu visar det sig att begreppet adhockrati använts sedan 1970-talet, det har dessutom - och det är nu mitt dilemma - mycket mer positiva konnotationer än vad jag hade tänkt mig.
Det verkar i hög grad vara knutet till nätverksstrukturen, inte minst internet, det kännetecknas av flexibilitet och innebär ett dynamiskt ledarskap. Hur mycket det används vet jag ej.
En del anser att det är demokratiskt formfulländat då en skara människor kommer samman om enas om en lösning för ett gemensam problem; så möttes byalagen och enades om att bygga en ny bro, finansiering och arbetsinsatser fastställdes; alla var med; från ax till limpa...
Våra demokratiska modeller bygger mera, och oftare, på representation. Någon vald tros tala för många. Det är då - tänkte jag mig - som adhockratin kan bli ett problem.
Jag har en enkel uppfattning; en styrelse är bra på två saker; föra ett övergripande idésamtal och fatta beslut i god ordning. Det är inte mycket annat en styrelse som styrelse kan göra.
Men så fungerar det tyvärr inte. Man tror att styrelsen också kan formulera samlande tankar, utveckla en verksamhet, ha en åsikt, mera i allmänhet. Det kan den inte. Den kan snacka runt, och kan fatta beslut. Däremellan krävs ett mera handfast tänkejobb av en eller flera. En PM produceras, alternativ redovisas; tänker vi så här beslutar vi A och då blir konsekvenserna si... Annars är argumenten dessa, vi beslutar B och då blir det så...
Allt för ofta samlas man, ser ett problem, snickrar till en lösning; vi har adhockrati, inte demokrati som är ett långsiktigt och gott hantverk. Röster ska höras, besluten såväl som reflektionerna ska kommuniceras.
Ofta blir det för kortsiktigt, provisoriskt, illa tänkt. Denna form av adhockrati behöver vi därför mindre av.
Så tänker jag...
5 kommentarer:
Ser vid fortsatt googlande att begreppet tycks användas mer i Danmark och Norge än i Sverige./PA
Frågan är om vi inte behöver lite av bådadera, jag tycker mig se situationer där ad hoc besluten måste till för att klara akuta problem som kan torna upp sig...
Däremot behöver vi mindre av byråkrati där proffessionella tjänstemän går vägen över demokratiskt valda för att få sin vilja igenom.
INput: Demokratiskt valda ger riktlinjer och fattar beslut, en professionell organisation tar fram förnufitga underlag. Allt annat blir mischmasch. Lite förvånad över din beskrivning.../PA
För inte längesen var jag i en organisation som just diskuterade detta att professionella tjänstemän genom sin skicklighet och professionalitet, medvetet eller omedvetet, kan riskera att driva en organisation några avvikande grader från målet.
Jag tycker också att jag träffade på fenomenet när jag var fritidspolitiker, där man ibland använde uttrycket att "förtroendevalda sitter i knät på tjänstemännen."
Det jag tror är viktigt är att den professionella strukturen i en organisation är i fas med den formella och representativa strukturen, för att demokratin fullt ut ska kunna fungera.
Med detta har jag inte sagt att det är fel med skickliga medarbetare, tvärtom, men jag tror att man då och då bör fundera över harmonin mellan dessa två strukturer.
Så menade jag - men jag kan ha fel...
Jag förstod det, har själv erfaret de kvaliteter som "riktiga" tjänstemän har som i t.ex. riksdagen efter en diskussion i utskottet skriver fram argumenten för upp till sex partier. De är neutrala, juridiskt kompetenta och "i tjänst" för de folkvalda. Idéer, riktning, beslut - i de valdas händer. Formalia, konsekvensanalys och lagenlighet i professionens.
Adhockratin blandar ihop, tillsammans har vi nu gett olika bilder av det./PA
Skicka en kommentar