På något sätt låter det vackrare. Som ofta förvillas man, associationsbilderna hoppar omkring bland de språk man kan och man har inte alla referenser, men lite växtkraft och planta har det över sig…
Nu svänger ett stabilt kärnkraftsmotståndsparti och kommer att lansera det som ett offer för schackrandet för mera förnyelsebart. ”Vi tar en sup först för att bli nyktra”. Jag tycker inte att det är en enkel fråga, redan vid folkomröstningen 1980 hade jag problem och röstade blankt, så feg var jag.
Nu i spåret av ekonomiska kriser, internationell konkurrenskraft och med klimathotet verkar den livsfarliga tekniken åter lockande. Den gamla frågan som en av mina favoritcenterpartister Birgitta Hambreaus väckte är verkligen relevant; ”vem är expert på kärnkraft?” Är det teknikerna, energiexperterna, ekonomerna eller är det terrorexperterna, geologerna…
Att kärnkraften knappast är framtiden står väl klart, att den rymmer stora framtidsproblem är lika klart.
Det verkar nu som om det är fp:s Carl B Hamilton som lyckas få igenom sin linje. Det oroar mig. Den mannen, fd socialdemokrat, är en Natokramare och en kärnkraftsvän. Han ville att Sverige skulle sända stridande trupp till Irak. En betongliberal styr nu energipolitiken. Det oroar.
Nu krävs mod. Att möta framtiden kommer att kräva uppoffringar. Vi måste ställa om. Kärnkraft är sextiotal. Vad säger du?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar