Politisk energi

Jo, visst. Politik är komplicerat, och det handlar om att välja, och att vilja.

Nu, då jag mer och mer, ser tillbaka på politiken (12 år kommunalt, 12 år riksdagen), och tittar på politiken med lite avstånd är det mycket man längtar tillbaka till. Informationstätheten, alla människor, utmaningar… Men där finns också sådant man är glad att slippa.

Inte minst taktikspelet. Politik som vi har vant oss vid har två dimensioner; den enda handlar om olika idéer om samhället – där skall en konflikt leva. Det är demokrati. Den andra handlar om beslutsfäighet - en politisk kompetens.

Budget, skatter, försvarets storlek, satsning på högskolor, antalet utbildningsplatser är områden där dessa samhällsidéer måste konkurrera. Det får accepteras att det kan bli en viss ryckighet för dem som arbetar i sådana verksamheter. Det är t.ex. logiskt att privatiseringen av Apoteksmonopolet nu möter motstånd då nästa möjliga majoritet har en annan hållning än den nuvarande regeringen.

Men frågor som mer direkt handlar om människors vård, ve och väl, och beslut som tar sikte på decennier in i framtiden måste hanteras i en mer konsensusvägd process. Just nu är det energin (och klimatet) som stått i fokus. Fyra partier har nu kommit överens, blir nu detta en konfliktfråga inför valet 2010?

Kd och C har övergivit sina motståndspositioner, det hela tycks regisserats av moderaterna och folkpartiet har, som jag nämnde häromdagen, ivriga marknads- och kortsiktighetsfundamentalister. Den interna partidemokratin hamnar på efterkälken.

C låtsas som om de fortsatt är emot kärnkraft – men nu kan det byggas ny kärnkraft, Fp vill bygga fler reaktorer och inte ge stöd till vind och sol – men sådant ska nu statsstödjas. Nu ska denna sköra kompromiss, som ingen helt står bakom, möta oppositionen för långsiktighetens skull. Men de rödgröna vill gärna göra valfråga av energin fastän stora fackförbund i realiteten redan ställt sig bakom regeringsförslaget. Taktisk rysare, som skulle må väl av konsensus; vi talar om en planeringsperiod på decennier, kanske ett sekel. Pensioner, sjukvården och privatiseringen – kommersialiseringen – av den är andra konsensusområden för långsiktighet.

Klimat, energi och miljö (liksom fattigdom och fred) kräver perspektiv som vida övergår en mandatperiod, och de enskilda ländernas gränser. Har vi politiker som är mogna uppgiften? Är vi ett folk som betalar för långsiktighet, eller bara vill ha kortsiktig avtryck i plånboken?

---

Vidare vill jag peka på dagens Dagen (Dagen.se) med artikel om S:t Jakob. (På söndag svt kl 10 med Marie Demker i predikstolen)

I morgonottan (vår tid) lördag har Ocean Race hamntävling, bara fyra båtar på plats. Om en vecka ger de sig iväg över Stilla Havet – sikte mot Brasilien (högst sex båtar kommer att vara med, E3an har bytt tillbaka till Magnus som capitän. Ryssarna har inga pengar Delta Lloyd avstår nästa etapp, hinner inte bli klara. E3 och TelBlack kanske hinner.).

Kriget i Gaza har nu nått fasen av eftertanke. Stora delar av Gaza i ruiner, hjälpsändningarna stöter på gränsproblem. Det visar sig också - som vanligt - att Sanningen är krigets första förlorare. En del av de högljudda ropen; ifrågasättande om bombad FNskola, Hamas användning av mänskliga sköldar bekräfats delvis av FN. Inget av detta motsäger det oproportionerligt antalet döda. Framtiden fortsatt oviss. Idag tyder valprognoserna på att Kadima och Labbour "gynnats" av kriget, men Likud och Bibi leder.