Kollegan Input, se länk till höger, skrev om bloggen som sänds ut i cyberrymden och lever "för evigt". Så är det, evigheten har nog dock en digitalt begränsad livstid, men framförallt är bloggen något i nuet. Mitt emellan det privata och det publika, en liten samtalsarena som öppnar ut mot "alla" (intresserade). Ett digitalt nu som kräver försiktighet, man kan inte berätta om vad som helst, särskilt inte om andra. Man kan bjuda på sig själv, men veta att det är sökbart i hela världen.
Tidningen Dagen imponerar genom sin öppenhet. När Emanuel Karlsten skulle intervjua domprosten i Storkyrkan, Åke Bonnier, inbjöd han läsarna att ställa sina frågor via hans blogg. Åke Bonnier kommenterar själv på sin blogg.här
Ett samtal spinner loss, nu redan innan artikeln finns. här Åke har kommenterat på Emanuels blogg och ger sina bilder i sin egen blogg, där han redan fått frågor...
Vi är invävda i ett möjligt samtal, det är skört - detaljer kan ryckas ut - men det är samtal i nuet. Så har samtalet aldrig förut kunnat föras.
Det ska inte sättas i motsättning till det personliga mötet, men ses som att det publika inte har ensamrätt, inte längre sista ordet.
Detta fascinerar mig.
1 kommentar:
Visst är bloggvärlden intressant och fascinerande, men är fortfarande lite kluven (utan att vara liberal!), bloggandet är onekligen en balansgång mellan det offentliga och privata i våra liv -och var går gränsen...? Mina tankar idag är kanske inte mina tankar i morgon. Det personliga mötet kan lättare hantera ett sådant läge. Och fortfarande funderar jag på hur länge en blogg lever och finns kvar...
Skicka en kommentar