fredag 13 mars 2009

Trovärdiga siffror, vanligt folk betalar

"Den palestinska människorättsgruppen PCHR (Palestinian center for human rights) släppte på torsdagen sina dödssiffror för det 22 dagar långa angreppet mot Gaza som Israel utförde som svar på raketbeskjutningen från området.

Enligt PCHR:s siffror dog 1.434 palestinier i beskjutningen från luft, land och hav samt i den efterföljande markoffensiven. Av dessa är 960 civila, 239 poliser och 235 milismän. Av de civila uppges 288 vara barn och 121 kvinnor.

I rapporten hänvisar PCHR till det palestinska hälsodepartementet som uppgett att 5.303 palestinier skadades. Av dessa uppges 1.606 vara barn och 828 vara kvinnor.

Under offensiven, som tog slut den 18 januari, dödades också 13 israeler, varav tre dödades av raketer som sköts från Gazaremsan mot södra Israel." upgger DN idag.

Fler barn än milismän. Det tycks inte vara fiendens styrka som ger storhetens status.

Det hela verkar så onödigt. Ingen har vannit, många har förlorat. Hus, hem, jobb redovisas inte i den här statistiken. Eller förlorad nattsöm, oro, trauman...

Israel försöker pussla ihop en regering, palestinierna evighetsförhandlar om en ny regering, kanske val. Ingen vill tala öppet med Hamas, och Hamas vägrar att tala allvar med någon.

Hanne Kjöller försöker skriva en balanserad artikel om mediehantering och mediebevakning av konflikter. Landar i ett jasså, men nu kan hon säga att hon skrivit om konflikten.

Israel, Hamas, PLO, Obama, Kjöller, inte någon har flyttat några positioner. Things goes on, vanligt folk får betala. Visst är det dystert.

1 kommentar:

Anonym sa...

Det jag uppskattar mest med din blogg är den mångfald du omger dig med. Du nuddar både tro, politik och egna funderingar. Framförallt tycker jag att dina mänsklighet och din förmåga att nyanserat ha perspektiv. Ibland när nan läser om världshändelser eller inrikeshändeler fastanar jag allt som oftast i en slags uppgivenhet av hur sorgligt det är att vi som människor inte verkar komma vidare. Att då komma in hit och se dina reflektioner om lite av det som händer får mig att hoppas igen. Att det finns människor som inte fastnar i sitt och som nyanserat vågar göra sin röst hörd. Jag kan tycka att det inte alltid är så givande att läsa åsikter som kommer "ovanifrån" och allt som oftast upplever jag att dina reflektioner kommer från mitti mängden. Blev inte klok om jag lyckas förmedla det jag menar, men jag läser din blogg med nöje