(Wesleykyrkan i Borås)
Min mormor skrev då vi brevväxlade på hennes ålders höst (hon var kring 90) att man ska leva där man är född. I ett helt långt liv längtade hon tillbaka till Mölnbo i Sörmland.
Jag har inte förstått det, förrän idag. Vet inte vad det var. Men något talade till mig i min stad, Borås idag. Mina barndomskvarter, så annorlunda, men mina. Min kyrka. Där jag talade ikväll, missionare och metodister satt bänkade och vi talade om våra drömmar om en ny gemensam kyrka. Min gamla seglingsklubb, såg rätt döende ut. Men där fanns mina rötter.
Är det åldern?
Jag minns 30års-reunion av högstadieklassen. Såg mina gamla klasskamrater som jag först efter hand kände igen. Deras barn hade gått på vår skola. Jag tyckte att deras värld var krympt, perspektiven närsynta. Idag såg jag något annat...
Nej, jag ska inte flytta till Borås, men något fanns där som talade till mig.
Men jag blev rätt förtjust i den nye boråsaren, vet inte vad han har där att göra, kunde tänkt mig en Knalle, men lite spännande är han allt:
4 kommentarer:
Jag känner igen mig i dig!
Har nyligen lärt mig att det finns fyra mentala funktioner/behov. Var av anknytning är en. Anknytning till platser, ting, människor...
som vi bär med oss. Förmodligen aktiverades "hemstadsanknytningen" när du var i B. Har egentiligen inget med ålder att göra. Snarare att du tidigare haft andra anknytningar som "legat före" eller varit viktigare just då. Så vänta med ålders nojan!
Du ka ju kolla på min barndomsåker i mitt senaste inlägg på min blogg. Där jag tränar på anknytning.
Kram till dig och M
Ref.
Grawe K. Neuropsychotherapy. How the Neurosciences Inform Effective Psychotherapy.
Lawrence Erlbaum Ass, London 2007. Ch 4, sid 165-174.
Oh dessa rötter.
Inte kiligt precis.
L
Förstår dig pappa. Hög mysfaktor i Borås på sina ställen.
Kram och välkommen på kaffe på G-gatan snart.
Skicka en kommentar