Fundamentalism II

Uppenbarelsen

Är kristen tros primära uppenbarelse Bibeln eller Kristus?

Bibelns berättelse gör det inte helt enkelt för oss. Det är närmast i Johannes evangelium 1, vi finner en hint om svaret: ”Ordet blev människa. I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud.” Ordet, Sanningen, Uppenbarelsen var Gud. Samma Guds ord som ekade då Skapelsen kom till hörs vid inkarnationen: ”Och Ordet blev människa och bodde bland oss” (Joh 1:14) (tältade hos oss enligt en översättningsvariant - jfr Upp 21)

Klassisk kristen tro räknar därför med Kristus som uppenbarelsen, om det bär Bibeln vittnesbörd. (Jämför med Islam; deras uppenbarelse är Koranen, och Profeten vittnar (och tyder) uppenbarelsen.)

Vad betyder det då att fundamentalisterna slog fast att ”Bibeln är Guds ofelbara ord”?

Det är inte så gott att veta. Ingen kristen skulle ha problem med utsagan om att Gud är ofelbar (det innebär dock inte att vi begriper allt – långt därifrån). Men Bibeln som bok anses vara ofelbar. Vilka böcker? Vilken översättning eller vilket språk?
Utsagan kräver en hel del förklaringar och kanske begrängsningar.

Det är därför som kyrkorna i sin bekännelse är mycket mer återhållsamma.

Metodistkyrkan säger på sin hemsida: ”Bibeln är grunden för vår tro. Bibeln är en helig skrift därför att den handlar om heliga och gudomliga ting. Bibeln är Guds uppenbarelsehistoria, det vill säga den berättar om Guds tilltal till människor i olika tider och på olika sätt. Den är helig skrift därför att den är skriven av människor som levat i Guds närhet och skrivit under Guds Andes ledning. Bibeln blir Guds ord när jag läser den och när jag hör det lästa, talade och förkunnade ordet.”

SMK säger: ”Bibeln är Guds ord som är nedskrivet av människor. Bibeln är helig skrift som har kommit till under Andens ledning. Den har blivit till genom att människor har berättat om Guds handlande. Det är människor som har skrivit de böcker Bibeln består av men de har skrivit med inspiration av Gud.”

SB skriver på sin hemsida: ”Bibeln är Guds ord och källan till en personlig tro. När vi läser den kan vi förstå vad Gud vill och vad han kan ge oss. Tron formas av att människor själva läser och tolkar bibelordet, men också genom andliga erfarenheter, som man delar med andra kristna, i samtalsgrupper eller bibelstudiegrupper.”
Ingen av våra kyrkor använder uttryckt Guds ofelbara ord. Helt enkelt för att det är så svårt att definiera.

Likartat är det med de fyra andra korta satserna. Det beror på vad man menar, med t.ex. ställföreträdande lidande. (I SMK:s barndom hade man t.ex. en tolkningskonflikt kring Försoningen som visar på svårigheter med korta satser. Boken Herren är from hör hemma där.) Mot tidens anda hade fundamentalisterna behov av att stryka under Jesu gudom, idag kanske snarare behovet finns av att tala om Jesus som sann människa. Kristens trons poäng att han är Sann Gud OCH sann människa, det är inkarnationens kärna.

Istället betonar kyrkorna den gemensamma kristna basen i de trosbekännelser som kyrkan värkte fram under de första århundradena. De sammanfattar kristen tro och de kan inte enkelt kortas ner. Den kortaste lyder: ”Jesus Kristus är Herre”. (Ingen av dem väljer att upphöja viss text till ”evig sanning”, istället rör man sig med beskrivningar av Gud som treenig, som en Någon som vi möter.)

(Detta resonemang, ovan, har betydelse när en del s.k. bibeltroende t.ex. inte accepterar Bibel 2000.)

I morgon om fundamentalisternas ”psykologi”.