Fundamentalismens psykologi
Fundamentalismen, om man menar exakt den kategorin som jag historiskt beskrivit eller det mer allmänna begreppet, har ett "regelverk" att följa. Säkert var det tänkt som ett slags lathund (som en hjälp) – detta är det centrala.
Men – av den goda tanken blir det lätt Normen. Detta är den Standard som gäller. Man sätter upp en gräns. En del – särskilt en själv – hamnar innanför, andra hamnar utanför. Urvalet och formuleringen drar en snäv gräns, det är lätt att hamna utanför.
Jag undrar därför om inte frestelsen är stor att tro på fundamentet istället för på Kristus.
I tron på Jesus Kristus möter vi Gud som blev människa, som led, korsfästes och uppstod, och som möter oss (som han mötte lärjungarna på Emmausvägen). Vi erbjuds umgänge med Honom. Ett umgänge utvecklar kärlek, förståelse, förtroende. Det kan vara tätt och intensivt, men också bli mera avvaktande under en tid. Men relationen håller samman; vi vet att vi betyder något för varandra.
(Jag brukar säga att det är mer fantastiskt att Kristus tror på mig än att jag tror på honom.)
Fundamentalisten tar alltid till sitt regelverk.
Den troende och sökande människan möter istället Kristus och ställer frågan WWJD?
Ibland ger Bibeln bokstavligt svar: Gå en extra mil, vänd andra kinden till, älska din nästa. Ibland får man av sammanhanget pröva frågan om hur Guds kärlek agerar, och interagerar, med mig.
Att vara normdriven eller kärleksdriven kan då riskera komma i konflikt. Man skulle kunan spetsa till det och säga: ”Jag tror att det finns troende fundamentalister, men jag tror också att det går vara fundamentalist utan att tro. Så paradoxalt är det. Man har ju regelverket att följa.”
Tro är relation; Gud (Skapare, Son och Hjälpare) möter Människan (dig och mig). En kontakt etableras, livet tas in, levs, utmanas…
Jesus sa: ”Följ mig”, det är inte många som tar det på allvar… (Ett av problemen med det är att vi inte vet vart stigen leder, men Han har lovat att gå med…)
Kan det vara så att fundamentalisten är auktoritetsbunden, vill inte leva i sökandets osäkerhet, men vill ha enkla svar på svåra frågor? Vissa människor kanske behöver vara ”fundamentalist”. Annars gungar marken. Är det inte sådant vi ska utmana, prövande steg för att växa ur en förenklad facittillvaro?
Den israeliska författaren Amos Oz brukar hävda att fundamentalister inte har humor. Jag vet inte om det är sant, men kanske är det en viktig reflektion.
Själv tar jag inget på allvar som det inte också går att skratta åt.
(I morgon, sista delen om fundamentalism.)
PS: Läs också pastorns Ingridienser som reflekterar kring samfundens konferenser. Här.
7 kommentarer:
VOR update. Båtarna har nu passerat en bonuslinje som pressar båtarna söder om isbergsvatten. TelBlue knappade in en poäng på E4. Annars är det, som Bengt E pekat på i en tidigare kommentar, valår (inte bara i Sverige med EUP-val, Sametingsval och val i SvK). Två båtar har krockat med valar på rutterna kring amerikanskt land. Senast nordiska E3an.
/PA
Tack PA!
Ja, så här är det. Känns bra att få ord och hantera det som skrämde och upprörde mig.
Nyligen diskuterade vi begreppet estetik i min semiotik kurs och just hur och om vi kan definiera det. Den definition som vi slutligen stannade för är att estetik är när det vi perceptuerar är i samklang. När vi använder våra sinnen för att tolka omgivningen och det ger oss en enhetlig information, emotion och en metal och fysisk upplevelse.
För mig har detta tolknings systemen en parallell till hur jag förhåller mig till Gud. Perceptionen kommer först, sen emotionen och sist kognitionen. Tanken, som jag kan pröva och söka en förklaring i den Bibliska texten. Relationen till Gud (tron) är för mig en nyckel till Bibeltexten. Utan den nyckeln kan jag inte läsa den heliga texten. Denna nyckel är en present jag fått genom samtal med kloka andliga personer som jag mött under min pilgrimsfärd.
Inte konstigt att jag hoppar högt när fundamentalister är i farten.
Jag tycker ditt inlägg är klokt och reflekterande.
Du skriver; "Men – av den goda tanken blir det lätt Normen" Det är det jag känner att jag reagerar mot. Att någon hävdar att det bara finns ett sätt att betrakta och förstå Gud.
Du skriver också: "Jag undrar därför om inte frestelsen är stor att tro på fundamentet istället för på Kristus". Det här har jag mött i alla religioner jag kommit i kontakt med. Att det ligger en svårighet i att ställa frågor som kanske aldrig kommer att besvaras. Mycket enklare att ha enkla svar som man kastar i ansiktet på den som vågar ifrågasätta.
Du skriver; "Kan det vara så att fundamentalisten är auktoritetsbunden, vill inte leva i sökandets osäkerhet, men vill ha enkla svar på svåra frågor"?
Jag får känslan ibland att människor hellre dissar än att ställa frågor. Det är lätt att hamna där. Jag själv kommer på mig själv att ibland hamna där och då gäller det att ställa sig frågan igen, om det är min sanning som är den ultimata sanningen.
Tack PA!
Jag upplever få bloggar som din bland andra kristna bloggar. Så sluta inte blogga!!!
En VOR fundering: Hur gick det med stormen? I tidigare rapport berättade du att Gröna draken var efter pga Vega. Tänkte att stormen då kanske skulle bromsa in båtarna i täten så Gröna draken har möjlighet att komma i fatt. Fast nu har det dykt upp både valar och isbergsvatten. Håller lite på Gröna draken... vet inte varför.
Ha det bra!// Ad Hoc...
AD Hoc: Gröna Draken näst sist, de gjorde en bra manöver och ledde en kort stund, men nu blir de hopplöst efter, Bara Ericsson3 är efter dem, de körde på valen. Det där med Vegan var ett litet intern skämt. Jag seglar Vega och den är rätt långsam, därför jämförde jag med Green Dragon. Stormen väntar, men just nu ser de ut som de klarar sig. Söndag/måndag är de (nog) framme i Galway./PA
Eftersom det här är ett ämne som får det att lysa i ögonen på mig (psykologi, inte fundamentalism) måste jag tipsa om Pehr Granqvists arbeten kring tro och anknytning. Utan att veta kan jag fantisera kring vilken typ av anknytning som krävs för att hitta sin trygghetsstrategi i fundamentalism. Hälsn Elisabeth
Tack! Redan i 1 Mos 3 beskrivs hur människan väljer bort relationer och beroende, för att ha egen kontroll och makt. Men det liv Jesus Kristus kallar oss till har inget med fundament att göra. Det handlar (otäckt nog;) om att leva i en relation och gemenskap med Gud och varandra. Mer och mer tänker jag att vi tappat det i våra "föreningskyrkor". Vi "kontrollerar varandra" där alla blir likadana. En kyrka som inte formas av sina gränser och kontroll utan där Kristus är centrum och vi som samlas kring honom. Är det den nya kyrkan vi vill ha?/Ingrid
Skicka en kommentar