Identitet och att identifiera

EricasUtsikt följde upp min "ensling på skäret" i sin blogg där hon startar i Gullregnet. Hon och andra har respektfullt tagit mina frågor vidare, skrev kanske mer personligt än jag brukar drista mig till, men följdes av er i Det Stora Samtalet.

Lasse Enquist, en alldeles för undervärderad minister, senare landshövdning brukade tala om yrkesrollen och identiteten på ett intressant sätt, utifrån sin egen familj erfarenheter.

Pappan var varvsarbetare, där hade han sin identitet, tillhörighet, och från det definierade han sig själv. Det intressanta var att han inte nitade plåt, men var varvets optiker. Han var sin arbetsplats! Man är där man bor.

Lasse själv var journalist, men definierade sig genom de många uppdrag han gick igenom; filminstitutet, kommunalråd, minister, landshövding... Han var sin sysselsättning. Man är det man gör.

Sonen var datorspecialist, men fritidsmusiker. Frågade man honom vem han var var svaret givet; Musiker. Han var sitt fritidsintresse. Man är det man brinner för.

Lasse menade, och jag tror han har en poäng, att generationerna definierar olika. Att något händer i oss i förhållningssättet till arbetet - att identiteten hänger i Bruket (eller varvet), i titel, eller i brandområde, nästa generation kanske knyter sin identitet till... (var man varit? vem man älskat? sina femton minuters "Fame"?...)

Identifiera sig med parti - försökte jag göra i natt. Gjorde Aftonbladets test, från ngt EU-organ - på vilket parti jag närmast sammanföll med. Lite skakad än!

Vet inte om det var testet, eller mig, eller partierna det är fel på.

Störst samstämmighet har jag med Piratpartiet (som enligt min uppfattning inte har så många åsikter (känner ni mig så?), näst mest med betongpartiet Moderaterna (ojdå) och nästan lika nära betongpartier Socialdemokraterna.

Förvånande att dessa tre partiet ligger närmast? Två statsbärande partier och ett mera suspekt en-fråge-parti?

Bryr mig inte om testet. Håller på Shekarabi.