Det är en bra fråga. Finns som armband. Som påminnelse. Vad (eller snarare hur) skulle Jesus gjort?
Kollegan INput, verksam i Metodistkyrkans ledning, yttrade sig om den nya gemensamma kyrkan. Se på blogglänkarna till höger. Fick rekordmånga reaktioner. Bra med samtal.
Men, visst är det intressant VAD man väljer att diskutera. Å ena sidan anfölls han från gammalkyrkliga i Svenska kyrkan som diskuterade lärofrågor, ordination, biskop (apostolisk succession), antal sakrament. Akademiskt intressant. Men WWJD?
Från andra hållet kom frågorna om det är frustration, desperation. Att var och en ska laga sin båt? Det vi har hållit på med sedan det brann till i vårt land. Metodistkyrkan var störst 1909, höll ställningarna över Första världskriget och har sedan tappat medlemmar, 3 av 4 har inte ersatts. Siffrorna för SB och SMK är snarlika, men från en högre nivå och inte lika stora, proportionellt sett.
Jag tror inte att vi lyckas vända trenden själva, kanske inte ens tillsammans. Det är inte saken.
Nu ges i stället en unik historisk möjlighet att genomarbeta vårt uppdrag. WWJD? Vad är viktigt? Vad satsar vi våra resurser på? Ska vi bli smalare? (Se Berndt Isakssons församling och hemsida: har det givit en starkare kyrka?), Eller ska vi bli öppnare, mera generös, tala tydligt om centrum men inte vakta längs gränstrakterna? WWJD?
Självklart sker detta arbete inte i ekumeniskt vakuum. Andra bestämmer inte hur vår struktur ser ut, men visst finns det mycket som talar för en tydlighet i strukturen, ordinationen har status, dopfrågan ger inte utrymme för underkännande av andra trostraditioner dop. WWJD?
Han skulle sett till människan, först det. Sedan skulle han se till människan... WWJD? Jag tror att kyrkan som går in i lärjungaskapet i vår tid blir en oerhörd dynamisk kraft för människors liv och i vårt samhälle. NU har vi möjlighet att öppna dörrarna till framtiden. Två frågor kan ställas: WWJD? och ÄR DU MED?
Jag delar Shane Claibornes synpunkter (han som gästade vår gemensamma konferens förra året) Det är inte mängen människor som avgör, men deras lust till lärjungaskap.
(Ge mig 10 män som brinner så ska jag förvandla England, sa (ungefär) John Wesley. Jesus behövde 12, men kvaliteten skiftade.)
Hur många behöver vi?
.
20 kommentarer:
Läs istället klokskapen som finns på denna bloggpost;
http://mikaelkarlendal.pingstkyrkan.net/?p=193#comments
mvh
Berndt Isaksson
Metodistpastor
Ja, men precis PA, de två frågorna du ställer MÅSTE vi ställa. Jag försöker ofta gå tillbaka och tänka vad det som diskuteras kan ha för relevans för de unga mammorna jag möter i min vardag, och oftast är svaret tyvärr: inte ett skit. MEN om det finns människor och sammanhang att möta som gör det lättare att andas - DÅ har det betydelse! Hälsn tant Elisabeth
http://www.whatwouldjesusdrive.org/
Det var väl inte det här du tänkte på P-A? (=;
Också angeläget. Rent av centralt...
"A Discussion Initiated by the Evangelical Environmental Network & Creation Care Magazine
because transportation is a moral issue " Bengt E
Vad står förkortningen WWJD för?
/L
What would Jesus do?/PA
Jag gissade att det betydde "What Would Jesus Done".Har jag gissat rätt?
Jag tycker ditt blogginlägg var suverän PA!
Vad skulle Jesus göra och säga? Det är en bra fråga. Läs de fyra evangelierna och du finner en Jesus som inte alls kan beskrivas som inkluderande, utan oftast som väldigt exkluderande. Han var mycket inkluderande mot syndare som ångrade sin synd och sökte syndernas förlåtelse. Men i övrigt var han mycket exkluderande när han talade om vad sant lärjungaskap är. Han talade om att få är de som vandrar på vägen som leder till livet, alltså på den smala vägen, och att det stora flertalet vandrar på den breda vägen som leder till evigt helvetet, det vi också kallar evig förtappelse.
Jesu säger: "Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Ty många, säger jag er, skall försöka komma in men inte kunna det.”
Och inte är Jesus särskilt inkluderande när han säger:
"Om någon kommer till mig och inte hatar sin far och sin mor, sin hustru och sina barn, sina bröder och systrar, ja, även sitt eget liv, så kan han inte vara min lärjunge.”
Eller när han säger:
” Tro inte att jag har kommit för att skapa fred på jorden. Jag har inte kommit med fred utan med svärd.”
Eller när han sa:
” "Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.”
Eller när Johannes skriver om Jesus:
”Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn.”
Mvh
Berndt Isaksson/ metodistpastor
http://berndtisaksson.dinstudio.se/
Bernt: Den Gud som jag har mött i Biblen står inte för någon fascistoid bild av kristendom, där det är en mans tolkningsföreträde som gäller. Du pratar om om du tror att du har tolkningsföreträde. Jag vet att det finns människor som tycker som du och jag säger inte att du inte har rätt att tycka det du tycker. Det jag vänder mig emot, är att tycker på ett sånt sätt att du ger dig själv tolkningsföreträde framför alla andra. Du ställer dig i Guds eget ställe och det för mig är stor synd. Att tro att man kan tala i Guds ställe, det är förmätet. Inte ens präster/pastorer har den rätten! Jag tror att Gud själv är kapabel att prata till var och en och att vi lyssnar efter vår förmåga. Sen vem som har störst förmåga att lyssna, det är inte upp till dig eller mig att tala om. Det är Guds egen rätt. Jag gillar inte strösslade bibelcitat, men det finns ett i Matteus 22:37-40 som jag tycker är en sammanfattning av hela Bibeln.
" ...Du skall älska Herren, din Gud, med hela din själ och med hela ditt förstånd. Detta är det största och första budet... Du skall älska din nästa som dig själv. På dessa båda bud vilar hela lagen och profeterna".
För mig säger den att genom att älska och respektera din nästa, så visar man med hela sin själ, med hela sitt förstånd att man älskar Gud och den kärlek som han stod för.
Detta står också i Bibeln Bernt/ Erica
Berndt ger intressanta exempel. Det handlar om att prioritera och offra. Men han citerar inte orden till den rike ynglingen. Vi har valt, och valt bort, och det borde göra oss ödmjuka.
Jesus mötte dem som det judiska etablissimanget såg ner på; samarierna, barnen, kvinnorna. Han gästade Sackaios hus. Otal exempel på att de som bar stämpel i sin tid som omoraliska, ovärdiga uppmärksammades och uppvärderas av Jesus. Diskussionen om synd och ånger är inte inkörsporten, utan konsekvensen av mötet med Jesus. Det är detta som utmanar oss, bör öppna oss och sprida mer kärlek än fördömelse./PA
Jag tror att Jesus är arg på dem som säger att dem som är döpt i enlighet med det dop han instiftat inte skulle vara döpta bara därför att dem var barn. Och jag tror att Jesus inte tycker att vi ska blunda för falsk lära utan i stället söka sanningen och försöka leva efter den.
För övrigt är jag inte gammalkyrklig och knappast "Jonas" heller. Vi har inte anfallit "Input" utan tagit tillvara möjligheten att ge en replik eftersom han tillåter repliker på sin blogg. Vi har heller inte diskuterat sakramentens antal. Men det är kanske inte intressant för dig när du i stället kan försöka få billiga poäng på att förlöjliga oss som har en annan åsikt än dig?
Jo, sakramentens antal diskuterades på INputs blogg. Jo, era åsikter kan beskrivas som gammalkyrkliga (men det kan väl vara hedervärt). Nej, jag tror inte på Jesu ilska på den nivån, i de frågorna. Jag tror att Jesus skulle sörja över vårt engagemang för marginalfrågor då vi har ett så stort uppdrag.
Det är inte för inte som evangelierna talar så strängt om fariséerna (jag säger inte att ni är fariséer). De hade hamnat i en marginalreligion, mot dem lyfter Jesus fram barnen, änkan med sin skärv, mannen som stod innanför dörren och bekände sin synd, samariern är modellbildande osv.
WWJD. Knappast diskuterat dopet./PA
PA, du har en förvrängd bild av Jesus och hans möte med syndare (och syndare är vi ju alla). Men Jesu mötte dem med respekt, förståelse men i mötet där han till dem som omvände sig så gav han syndernas förlåtelse OCH uppmaningen, "Gå och synda inte mera". Han sa inte som det så ofta sägs i vår tid - lev som du vill, sanningen är något subjektivt, var och en blir salig på sin tolkning osv. Men det finns en objektiv sanning, Guds ord, Bibeln.
Mvh
Berndt Isaksson
Erica, vad bygger du det på att du skulle ha någon slags uppenbarelsekunskap som ingen annan är du har? När fick du den, menar du?
Berndt Isaksson
"Kom ner, idag ska jag gästa ditt hus Sackaios." "Den som är utan synd kastar första stenen"
Det verkar finnas bibelsammanhang som inte får plats i din bild Berndt.
Mötet med Jesus förvandlar.
Moraliskt domeri var inte hans främsta gren./PA
Vad är din poäng, PA, menar du att Jesus på något sätt accepterade att människor fortsatte att leva i synd efter omvändelsen? Vad innebar i så fall omvändelsen?
Att ingen av oss är utan synd, är väl självklart och uppenbart. Ingen hävdar väl annat. Men vad vi pratar om är ju att Jesus inte alls menar att sanningen är något subjektivt, och att var och en kan ha sin egen hopsnickrade tro om vad som är sant. Jesu ord är den absoluta objektiva sanningen. Och i frälsningsfrågan är han så tydlig att det inte finns någon annan frälsningsväg än genom tron på Honom som Herre och frälsare. Och Bibeln säger att det inte finns någon annat namn, än Jesu namn, genom vilket vi kan bli frälsta. Mycket exkluderande, skulle man kunna säga.
Mvh
Berndt Isaksson
Min poäng är enkel. Jag känner inte igen Jesus när jag hör dig tala om honom. Du exkluderar inte bara människor, utan också alla de sammanhang där Jesus nöjer sig med vara Vägen.
Jag menar inte att det inte får följder i människors liv. Men med Jesus får vi ett personligt möte som är den livets process som är lärjungaskap.
Du behöver inte moralpredika. Du ska predika Kristus. Det mötet förvandlar. Också dig och mig.
Jag tror inte ens att du själv vet vad du menar med "utan också alla de sammanhang där Jesus nöjer sig med vara Vägen".
Och moralpredikningr är väl knappast problemet i vår tid, utan det motsatta - att man kan leva som man själv finner rätt, och att det inte finns något objektiv sanning för hur vi ska leva. Och därför har vi idag människor som på många olika sätt lever rakt i konflikt med Bibeln, alltifrån materialismen till att man lever i synd på det sexualmoraliska området, trots att man lever med en kristen bekännelse. Och dessvärre så har vi som är ledarskapet på olika nivåer, stillatigande accepterat för "husfridens" skull att människor lever i synd.
Den bibeltolkning du har PA är som jag ser det mycket tragisk och ett förnekande av grundläggande värderingar och riktlinjer som vi borde ha gemensamt som Kristi efterföljare. Att du nu har ett stort inflytande i formandet av en eventuellt ny kyrka ser jag som mycket bekymmersamt, och det gör mig än mer övertygad i mitt Nej till avsiktsförklaringen.
Berndt Isaksson, metodistpastor
http://berndtisaksson.dinstudio.se/
Nej, de åsikter jag och i än högre grad Jonas framfört kan knappast betecknas som gammalkyrkliga utan tillhör snarare den kyrliga förnyelsen (högkyrkligheten). Att kalla dopet för en marginalfråga är ytterst anmärkningsvärt. Jag tror inte Jesus det sista han gjorde innan sin himmelsfärd är att ge lärjungarna en befallning om en marginalfråga.
I förbigående nämner Jonas - men inte jag - något om att erkänna minst tre sakrament. Det handlar väl snarast om att i ett normalt kyrkoliv får man inte plocka bort möjligheten till bikt eftersom den går tillbaks på Jesu mandat till apostlarna att förlåta synder. (Att förlåta någon som bekänt sina synder kanske du i och för sig också i likhet med dopet tycker är en marginalfråga.) För mig är det dock mindre viktigt huruvida vi kallar t.ex. prästvigningen för ett sakrament så länge som själva saken - väl omvittnad i Paulus brev - finns i bruk.
Berndt. Har du läst Shane Claiborne?
Markus - syftar du på "Missionsbefallningen" i slutet av Matteusevangeliet?
Jag upptäckte när jag läste den för 500:e gången eller nåt (ungefär (=;)att det enda Jesus befaller är att lärjungarna ska gå till ett berg (v 16). Sen säger han "Åt mig har getts all makt... Gå därför ut". Jesus har makten, de som går ut är befriade från maktanspråk, befriade till att döpa och lära ut "alla de bud jag har gett er". Alla klarade inte den befrielsen. Några (lär kunna beyda "många") tvivlade.(v 17)
Det är svårt att släppa taget om den fasta handen, de tydliga normerna, litrugiska principer, bekännelseskrifter, befallningar mm. Då kanske inte ens dopet blir en frälsningsfråga?
Men man kan se det så här också. Det kanske handlar om att våga, mer än att lyda? Bengt E
Skicka en kommentar