Provisoriska tankar, prövande texter, tentativa idéer, försöksballonger, utkast, förslag... några vackra ord. Inte för att de ser vackra ut - som nyfiken (ser du hur f:et kikar in över axeln på iet, nyfiket), glädje (kan inte sägas utan att öppna munnen och nästan le) - men orden i min lista beskriver människan. Den lilla människan som prövar världen; vad kan man göra, vad får man, vad bör man. Den stora människan som fortsätter sig att ägna sig åt de frågorna i en livstid. Får, bör, ska, måste...
Det drar ihop sig nu för att på allvar snickra på den provisoriska kyrka som ska få betydelse i vårt land, och i världen. Vad är viktigt? Hur kan förnyelsen skapa nytt hopp? Hur anträder vi reformationsstigen? Finns det sådant vi behöver göra oss av med? Finns där sådant vi glömt och gömt? Finns där sådant som är ömt? (Mötte just en kvinna som läst gamla församlingsprotokoll, noterat att ett skäl för uteslutning var att gifta sig med en människa som inte delade tron. Det finns en del att göra upp med...)
John Wesley sa väl något om att han bara behövde 10 helhjärtade medarbetare för att förändra England. Hur många behöver vi?
2 kommentarer:
10 är ju en bra början. Går just nu i tankar om att skriva nåt som har att göra med relationen unga brinnande respektive äldre erfarna medarbetare i den nya kyrkan. Hur tar vi vara på varandra.
Det finns en spänning i hur många som finns, hur många som behövs och hur många som får plats.
Provisorisk kan väl också vara ett vackert ord.
När livet är på riktigt, så är det provisoriskt. Liv är rörelse, förändring och växt. Så fort vi tror att vi kan kontrollera, greppa och börja bygga staket- så dör det. Skulle därför inte alltid kyrkan vara provisorisk? Problemet är att det skrämmer oss och då fastnar vi. Centrum blir då lagar, staket, kontroll och kontrollerad verksamhet. Istället för livet självt; Kristus.
Det är jättespännande med den nya kyrkan. Men det blir inte lätt att våga låta bli att bara följa gamla hjulspår. Det krävs mod och det har vi bara tillsammans. Modet att våga låta bli att "rätta till" varandras åsikter och istället tillåta alla visionera. Då är vi i det flödande livet- som på sätt och vis är ett provisorium- eftersom det ständigt kommer nytt. Spännande, är det, tycker jag.
Skicka en kommentar