måndag 9 november 2009

Tonerna I

Allt, nästan, har en ton. Visste du att Medelhavets dyning nynnar i ess. Upptäckte det av slump. Och dammsugaren sjöng på samma ton, men en oktav upp. Går nu omkring som en ovanlig stämgaffel. Ess – är min ton. Kanske passande, trodde nog det var ett c, men har kollat idag mot pianot i Emanuelskyrkan. Ess är det. Inte helt rent, men det kanske var pianot som borde skruvas lite.

Hur vet jag det?

Jag har träffat folk som har absolut gehör. Fascinerande. Man blir helt häpen. De får en ton, preciserar den, gärna med kommentaren; ” den är lite låg.”

I boken ”Herr Gud, det är Anna” upptäcker de flugans ton. Motorbullret kartläggs. Allt i en dialog med Gud. Fantastisk bok som nu har några år på nacken. (Hittade nu på morgonen en länk, där boken sätts i kyrkans sammanhang, strålande klokt)

Själv är jag numera, sedan drygt ett år, som sagt, en stämgaffel. Bär på esset, samma oktav som dammsugaren, en oktav upp från dyningen. Man kunde önskat en vanligare tonart. A-moll eller d-moll lär ju vara en slags mänsklig bastonart. Vemodig, men stilren och vacker. Kanske är den nedlagd i oss från Gud, som stämt oss till livet.

Mig har Gud - eller vem det nu är som är tinnitusens källa - numera stämt i ess.

Skall de kommande två dagarna ge er två exempel, ett på en tonsäker man, och ett av en grupp tondöva. Onsdagens artikel kommer att generera flest kommentarer. Tror jag.

Själv ska jag återvända till Apostlagärningarna som under dagen eller natten öppnas i min parallellblogg. Garanterat viktig läsning - tonsäker.

2 kommentarer:

Erica sa...

Tack för länken. Den beskrev så tydligt för mig vad det är som gör att jag har så svårt att känna mig hemma i en kyrka. Bär en tro inom mig, där Gud blir så väldigt tydlig för mig, men i kyrkan blir den bilden suddig och det är något jag ibland känner mig ledsen för. Viktigt att det finns debattörer inom kyrkan som både kan älska den och vågar sätta ord för att kritisera det som gör att kyrkan blir bakåtsträvare. Det som gör att människor inte hittar hem där det egentligen borde kunna känna sig hemma. Jag tycker du gör det otroligt bra. Du skriver om din tro, om tro och hoppfullt om kyrkan, men förleds inte att sluta kritisera eller sätta ljuset på sånt som bör diskuteras och debatteras. Det är det som gör dig så intressant att läsa tycker jag. Du och ditt förhållningssätt till tro och kyrka är just så pradoxt som människors och deras tro är. Tack för att du berikar// Erica

Erica sa...

Glömde säga att du är så hoppfullt befriande från floskler, som gör mig glad!