Tillfällighetsbeslut, styrelser som visar sin potens. Idag fatta ett beslut, en annan dag ett annat. Så tycks det gå till när Missionskyrkan beslutar sig.
Häromveckan beslutade styrelsen, på underlag från Teologiska kommittén, att dels ta fram en vigselordning enligt den nya äktenskapsordningen som öppnar för samkönade äktenskap, och dels att församlingarna tar ställning till hur de vill förhålla sig.
Enligt tidningen Dagen har nu Arbetsutskottet upphävt styrelsens beslut. (Hur det nu går till i en adhocrati?) och saken ska efter enkäter till pastorerna, enligt artikeln, upp till Kyrkokonferensen 2010. Allt enligt media.
Tillfällighetskulturen i svensk folkrörelse är ett problem. Starka röster vid ett möte vrider en rörelse. Jag kallar just det för adhocrati. Beslut, av tex den här typen, måste vara väl förankrade, genomtänkte och reflektera en majoritet eller drivas av en stark övertygelse om riktigheten i riktningen.
Det tidigare beslutet var ju i sig nästan ett icke-beslut. Man bestämde att församlingarna, som bestämmer rätt mycket, ska få bestämma. Nu - vad tänker man besluta nu? Att församlingarna som bestämmer rätt mycket inte ska bestämma i just den här frågan.
Till detta kommer en planerad ny kyrka med baptister och metodister. Undrar hur besluten faller ut då, den ena veckan, och den andra...
6 kommentarer:
De verkar som om alla parter skulle behöva en ordentlig diskussion och dialog mellan sig. så att man offentligt inte blir miskrediterad genom att framställas som en hoppjerka.
Det tidigare beslutet var absolut inget icke-beslut. Missionskyrkans kyrkostyrelse bestämde - på teologiska kommitténs inrådan - att Missionskyrkan skulle godkänna den nya statliga äktenskapsdefinitionen, om än församlingar och pastorer fick väjningsrätt. Beslutet innebar verkligen ett godkännande, eftersom man ju faktiskt inte låter ALLA frågor (polygami, nattvard med mjölk eller omskärelse) avgöras av den enskilda församlingen. (I så fall hade man ju inte ens behövt dryfta saken på centralt håll - ifall kongregationalism alltså innebure att alla frågor automatiskt avgjordes lokalt).
Det är klart att det t.ex. vore en sensation om kyrkostyrelsen sa att det är OK för de församlingar som vill att a) döpa i mjölk b) införa omskärelse istället för dop c) förkunna att alla utom missionare kommer till helvetet d) sprida budskapet att alla blir frälsta även utan tro på Jesus e) viga tre personer med varandra f) införa Mormons bok som komplement till GT och NT.
För mej var det samma typ av - negativ - sensation att kyrkostyrelsen sa att äktenskap (nb äktenskap!!!) lika gärna kan ingås mellan två karlar som mellan en man och en kvinna (d.v.s. i praktiken att det inte spelar någon roll om ett barn om det, allt annat lika, har en mamma eller ej - eller om en ungdom som har ett val bildar familj med någon av samma kön eller med någon av motsatt).
Andreas du låter som en gammal rasbiolog som hämtad din info från nån gammal nazistisk propagandafilm. Är du medveten om att du använder samma argument och sättet du uttrycker dig på som nynazistiska/rasistiska organistaioner gör idag? Dessa människor kan också föra fram samma åsikter med Bibeln i ena handen. Gång på gång, på gång. Fegt och människoföraktande och du ger homofobiska människor som verkligen hatar oss och inte drar sig för att uttrycka detta hat med våld ett skäl att sparka ner oss på stan.
/Ingela A hbt, ungdomsledare
Ingela, ingen åsikt är så klok att någon idiot inte delar den. Ifall du är emot syskonäktenskap - trots att halvsyskonäktenskap är lagliga i Sverige på vissa premisser! - delar du åsikt med nazister och förmodligen även en del av (de rashygieniska) argumenten. Spelar det någon roll för åsiktens legitimitet eller argumentens giltighet? Inte det minsta! Att hävda det är bara grövsta guilt-by-association-resonemanget (vilket f.ö. nazisterna var mästare på (g-b-a-varning igen, jo jag vet!;)), men Elisabet Ohlson Wallin körde den ju gentemot Alf Svensson i utställningen "In hate we (she?) trust": att hävda att det är bra för ett barn att, allt annat lika, ha en mamma (eller för den delen pappa) jämfört med att ingen mamma (alt. pappa) ha är, även enligt Under ytan-kursledaren Maria Karlsson som jag haft, jämförbart med att säga att det är bra för ett adoptivbarn att få ariska föräldrar jämfört med att inte få ariska föräldrar.
Visst - tror man att könet har lika liten relevans som hudfärgen för ett barn eller för ett kristligt äktenskap, så varsågod! Men det är ju då inte undra på om man vill slippa vara i samma samfund som dessa rasister/fascister som tror att a) det är en fördel för ett litet barn att ha en mamma jämfört med att, allt annat lika, ingen mamma ha eller att b) det är en poäng för ett litet barn att ha en pappa jämfört med att, allt annat lika, ingen pappa ha eller att c) åtminstone de ungdomar som har ett val i första hand bör bilda familj med någon av motsatt kön snarare än med någon av samma.
Fast jag tar inte den skiten längre. Känner du dej kränkt av jämförelsen med polygami ska du veta att jag känner till en person som i praktiken har två fruar (ett ex som har återvänt) och tar ett stort ansvar för bägges barn och uppträder med båda på släktträffar o dyl. Jag vet inte hur de har det rent sexuellt, men förstår lika lite som polyrörelsen hur man med vuxen-frivillig-kärleks-argumentet ska kunna neka DEM Guds välsignelse ifall de vill vara ihop alla tre (jfr treenigheten, predikarens tretvinnade tråd, patriarkhistorien o.s.v.). Blir du kränkt av jämförelsen med polygami kan ju dom bli kränkta av att du blir kränkt o.s.v. - nej, Ingela, det håller inte! (Däremot är jag lika upprörd som du över t.ex. Ugandas och Litauens antihomolagstiftning, Åke Greens predikan o.s.v. o.s.v.).
Vad som inte bara LÅTER som utan också ÄR gammal unken rasbiologi är vår utsortering med påföljande avlivning av foster med Downs syndrom (ofta även efter vecka 18 när vanliga foster blir fridlysta). Det är så vidrigt att man inte ens vill tänka på det, och kan bara hoppas att någon djurrätts-, f´låt människorättsorganisation kan få fram ett film- och bildmaterial som väcker oss över vad vi håller på med. Snacka om brott mot alla människors lika värde-principen!(Precis som Litauens och ännu värre Ugandas och många muslimska länders antihomolagar).
Att allt inte kan kallas äktenskap i kristen mening har dock absolut INGET med människovärde att göra (syskon är ju t.ex. lika mycket människor som alla andra även om de skulle leva ihop sexuellt, och ingen jag känner ö.h.t. är emot syskonkärlek (syskonsex fördöms dock av vissa, trots att t.o.m. halvsyskonäktenskap är lagliga på vissa premisser eftersom man ju inte alltid vet om att farsan varit ute och slarvat)).
Pär Axel: det församlingarna i första vändan inte fick vara med och avgöra är ju om detta är en fråga där församlingarna SKA få bestämma själva! (Det får de ju som sagt inte i alla frågor). Och det olustiga är att jag misstänker att du och många andra just nu hävdar självbestämmandeprincipen mest av taktiska skäl: för om du VERKLIGEN som så många anser att detta rör alla människors lika värde så borde du ju inte anse att varje församling ska få bestämma själv - eller hur? Det vore ju lika absurt som att säga att varje församling ska få avgöra om den vill vara rasistisk eller inte. Så INGEN av oss tycker att alla frågor ska lämnas till församlingarna - eller ens till omröstning ö.h.t. Men vi kan behöva rösta om vilka frågor vi vill lämna till församlingarna - eller till omröstning ö.h.t. För att kunna stå kvar i samma samfund. (Det behöver vi ju bevars inte göra).
Andreas: Ta det lugnt. Jag ställde bara frågan vad man nu ska bestämma: att inte församlingarna ska få bestämma?
Jag kan fuller väl se riktigheten att man låter frågan bli en konferensfråga.
Men jag skulle vilja fråga dig här - du som är aktiv på många bloggar i frågan - och alltförofta skriver samma saker, men är kritisk till Green och Uganda.
Bekymrar det inte dig att vi kan fortsätta att säga om en grupp människor mitt ibland oss: Din identitet är en synd, du får fortsätta att vara det, men inte göra det?
Skicka en kommentar