Gud håller ihop, människor bryter isär.
Så ser nog den basala konflikten ut, vi går liksom in i tillvaron med i grunden skilda motiv. Det är dessa som möts i Julinkarnationen.
Människan testar hur långt bort från Livscentrum vi kan gå och ändå leva, Gud kokar liv i detta centrum. Människan dissekerar tillvaron, nu är vi nere i fraktalernas värld och testar att köra skapelseprocessen i repris i Cern, Gud knyter kärleksbanden mellan allt – tid och rum. Människan kör in ett distinkt jag-du-perspektiv, medan Gud talar till och med sig om sig själv med termen vi. Människan identifierar främlingskap och definierar fiendskap, Gud samlar genom Jesus som säger ”Jag är Vägen, Sanningen och Livet.”
Är jag emot vetenskap. Inte alls. Den stavar på livets koder, mycket ligger ännu dolt. Jag har inte problem med varesig Darwin eller Einstein. Jag tror nämligen inte att dissektionen separerar oss från Skapelsen, tvärsom. Däremot är jag kritiskt till vi-och-dom-perspektivet som graderar och raserar. Rasism främst, men också allt det som skapar osund över-och-underordning. Ras, kön, sexualitet, yrke, ålder, anor… (apropå separation och hålla isär, läs Adhoc idag, länk till hö i min länklista)
Inkarnationens konsekvens, utöver frälsningen, är just sammanhållningen, likaställningen och människovärdet. Kristna som inte ser det har inte fattat. De som inte är kristna hindras av just denna fattlöshet att se den Gud som i Kristus försonade världen med sig själv och höll den samman till helhet – som i skapelsemorgonens heliga vibrationer av just denna helhet. Hel och helig har en vacker ordlikhet på svenska.
Det var inte lätt att se Gud där i krubban i Betlehem. Maria anade, herdarna gissade, de vise männen tolkade tecknen men Symeon – den gamle blinde vid templet – visste. Han såg Guds frälsning. Vad ser vi?
5 kommentarer:
Sammanhållningen, likaställningen och människovärdet är grunden för all respekt och möjligheten för allt konstruktivt socialt leverne. Människan (kristen eller ej) som inte ser det har inte fattat. Resultaten blir därefter.
/Marcus
Det var nog en av de där stora sakerna jag hade med mig från min konfirmand tid. Att inte avksilja utan se sambanden mellan. Inte Gud mot vetenskap, utan att vetenskapens grund är just Gud. Ofta hör jag just de där motsatsförhållandet. Jag tycker mer om det där att inkludera än exkludera
Att inte se kristen tro och vetenskap som motställda tycker jag är viktigt.
Genom åren haft många debatter med kreationister och den mjukare varianten intelligent design.
Lika viktigt är att markera mot de som tror vetenskapen är hela sanningen och exkluderar.
En kämpande kristen humanism som är inkluderande är vad jag hoppas på.
Att i Jesu efterföljd gå in i vår kamp på jorden och skänka hopp.
Benny Fhager
Jesus försonade världen till Gud och nu återstår bara ett "vi och dom"...nämnligen dom som inte vill "omvända sig och tro" och dom som vill...eller på Bibelspråk "syndare" och "frälsta".
Det är och har varit en av Kyrkans huvuduppgifter tror jag...att förkunna "the ministry of reconciliation".
Ingen kan bli räddad om man inte "repent and believe". Alla kan om dom "omvänder sig och tror". Vi har ett gigantiskt uppdrag och vi är alldeles för små för att klara av det.
Jag tror att vi är som lärjungarna...vi sitter i "Jerusalem" och trycker när vi borde gå ut till människorna i vår omgivning. Kanske saknar vi det som dom väntade på...den Heliga Anden. Kanske har vi "grieved the Holy Spirit" och försöker för mycket (eller lite) på egen hand???
Skicka en kommentar