Vad finns då mellan dikena?
Jag tror att vi måste öka tydligheten och öppenhet om våra olikheter, för att leva med dem. Min främsta kritik mot "evangelikaler" är att de slarvar med kontexten, och mot "liberaler" att de slarvar med heligheten.
Mot dessa (nid-)bilder av kyrkornas två "extremer" ska jag nu göra det svåra: beskriva vad jag tror är vägbanan som tar kyrkan mot framtiden, (observera att dikena följer vägen).
Kyrkan är lite som golfens Ballesteros, träffar sällan fairway. Trivs i ruffen. Antingen utsmetad och men(ings)lös, eller extrem och medeltida.
Jag delar allvaret med evangelikalerna. Det är på riktigt, Bibeln är nyckeln, men jag läser inte som de gör. Jag delar ödmjukheten med liberalerna, Gud är större, vi gör klokt om vi inte är så tvärsäkra. Men jag delar inte tron på den goda människan som har Gud till snuttefilt. (Men min beskrivning är så överdriven så ingen känner sig träffad. Men jag kan exemplifiera.)
Kyrkans framtidsväg har två fokus: Gud och Människan. (Kanske ÄR den rent av den Vägen som spänns mellan himmel och jord).
Gud kan aldrig helt begripas, i det ögonblicket vi förstår är Gud inte längre Gud. Människan är en varelse som behöver ett rum som är ett hem: man vet varifrån man kommer och vart man går.
Guds intresse är Människan. Människans borde vara Gud.
Bibeln är en text om Heliga Möten mellan himmel och jord. Bara genom Jesus Kristus klarnar bilden.
Att "Följa Jesus" är kyrkans fokus. Det är en resa som rör sig mellan berg och sjöar. Kontexten ändras - det är vandringens signum. Nya paradigm och kulturer kommer i spel.
Jesus är den dammiga guden. Men han tar inte avstånd från den helige guden. (I NT behövde han inte påminna om det, men i vår tid då inget längre (mer än jaget) är heligt är det Hot Stuff).
Kyrkan och jag (alla jag) rör oss i riktning mot Guds hjärta, vi övas att se med Jesu ögon.
Kyrkan måste på ett nytt sätt läsa allvarsorden som Jesus riktar till de fromma. "Hycklarnas evangelium" är befrielsetexter som gör rasande ont.
Vi måste finna en ny (urgammal?) balanspunkt mellan att lära rätt och att leva rätt.
Den framtida kyrkan måste se Döden (traumat, sorgen, sveket, ondskan) i vitögat. På vägen till graven blir vi både befriade och bemyndigade att vara Människor - som del och utflöde av Guds Skapelse, i samklang med Gud.
En ny kyrka måste, som Jesus, inkludera alla. Vi har en särskild skuld till dem vi har exkluderat; frånskilda, HBT, människor vi har rynkat på näsan åt.
En framtida sann Jesuskyrka måste bli en fattig kyrka. Bara rik på nåd.
---
Så, nu har jag blottlagt min flank. Hugg!
8 kommentarer:
Pa
Du skriver så bra och jag gillar din väg.
Men jag är inte yrkesman teologiskt.
För fyra år sedan var jag rätt svårt sjuk (hjärntumör). Fick då den tid jag annars aldrig haft.
Låg inne på sjukhus 4 veckor och borta från arbetet nästan ett halvår.
Jag läste då ostört praktiskt taget hela bibeln. Nya testamentet varje vers succesivt (Operationen av tumören var framgångsrik).
Jag fascinerades av jesu radikalitet.
Jag förändrades i världsbilden paralellt med bibelläsningen. Blev mindre konservativ teologiskt eller rentav radikal. Resten har ni märkt . Politiskt fick detta konsekvenser på samma sätt . Jag blev mer radikal.
När jag succesivt komm i arbete tyckte arbetskamraterna att jag var lugnare och gladare.
Man kan ha olika vägar i sitt livsförlopp.
Vi måste bejaka olikhet i framtidens kyrka. Men bekämpa försök till likriktning.
Benny Fhager
PA, det blir ett "g" mindre från mig i alla fall.
Hug!
/Marie
Du är helt klart något viktigt på spåren P-A, när du skriver och funderar. Nu är väl inte kyrkan så enkel, att det räcker med spretighet åt evangelikalt och liberalt, men jag håller med om att det är den viktigaste skillnaden i dag.
När det gäller din beskrivning av evangelikarer, säger du att du överdriver. I det läget är det skrämmande, att många i liberalkristna sammanhang ofta målar ut betydligt värre nidbilder än du gör.
Sedan var det trevligt, att läsa något annat än ren HBT-propaganda, när Benny F. uttalar sig. Det var ovanligt.
Alla ska få plats i kyrkan. Vad menar du egentligen med det PA? Frånskilda hoppas jag att vi redan tar väl hand om, men ska ex. ateister, polygama, kriminella vara välkomna i kyrkan? Och ha full demokratisk rösträtt?
Sedan kommer vi inte ifrån HBT-problemet, som kommer att spräcka kyrkan. (Här visar du, att du trots allt är liberalteolog själv, trots vad du säger! (Eller är det partiboken som väger tyngre än Bibeln?) Eftersom HBT-rörelsen kräver att alla som inte tillber RFSL ska uteslutas från allt inflytande i samhället, blir det många församlingsmedlemmar som inte kommer att platsa i en sådan kyrka. Vem tar hand om dessa människor, som i dag är de som verkligen ses som samhällets avskum? ( som exempelvis jag själv)
Hej Anonym. Kan du ge mer konkreta exempel på hur HBT-rörelsen kräver att alla som inte tillber RFSL ska uteslutas från samhället och på vilket sätt är RFSL engagerad i kyrkans angelägenheter.
Hälsningar Ingela
Ett par konkreta exempel:
Kyrkor som inte ställer upp på HBT-rörelsens krav ska inte få stadsbidrag.
Det är i pricip omöjligt att engagera sig politiskt, om du inte ställer upp helt på HBT-rörelsens krav. Har du inte samma syn på sex och samlevnad, är det ingen som vill lyssna på vad du tycker i andra frågor heller och man kräver att du inte ska får vara med om några beslut. Du bojkottas och mobbas i media.
Den som inte håller med om allt som HBT-rörelsen står för, kallas för nazist, omänsklig, psykiskt sjuk (homofob) m.m. av en grupp som säger sig stå för tolerans.
Officiellt finns naturligtvis inte RFSL i församlingarna, men HBT-entusiaster i kyrkan sparar inte någon möda för att driva igenom allt som RFSL kräver i kyrkan också.
Har du själv någon punkt, där du skulle vilja ta offentlig ställning mot något som RFSL står för? Jag spanar förgäves efter kristna HBT-are som gör det. Om så inte är fallet, stämmer ju det jag skriver.
Anonym. Nej inte partiboken. Men kanske människosynen eller kanske ännu bättre. Jesus.
Om man som mera kOnservativ accepterar skilsmässa och omgifte, som rymmer de allra klaraste Jesusorden har man just gjort den tydning som krävs i varje tid. Den kyrka/församling som stänger ngn ute har problem med Jesusnärhet. Välkomna alla, försvara inte allt, men låt varje människa gå "sin match" med Gud. PA
Det är ju lätt att säga, PA, att vi ska välkomna alla.
Som jag ser det, är det bara snömos att låtsas som om det i verkligheten kan fungera med en kyrka helt utan gränser. Frågan är bara var gränsen dras.
I en politikerstyrd statskyrka kan det kanske fungera, även om resultatet blir total urvattning på sikt.
En verkligt demokratisk kyrka kan knappast ha medlemmar som egentligen är "motlemmar". Kanske går det i en helt präststyrd församling?
Jag är fortfarande nyfiken på hur du tänker dig en verklig kyrka, som inte har några gränser.
Säga tulpanaros går ju som bekant, men att göra den...
Tro. Finns nog bara det svaret. Tro att Jesus möter oss. Han hade inga garantier när han gick hem till Sackaios. Inte när han gick till Simon, fariseen. Men han gick. Mötet förvandlar. Vårt uppdrag är inte större, inte mindre.
Snömos. Helt OK. Men så tror jag. /PA
Skicka en kommentar