Uppföljning av min artikel

Lovade lite fördjupning av några av mina huvudpunkter.

Först om

Framtiden.

Den stora frågan är hur vi ställer oss till framtiden.

Framtiden är ett svårfångat byte. Jag tror att några saker är särskilt tydliga. Möjligen har vi inte ännu vågat se på konsekvenserna av det.

1. Jag. Den totalt uppfyllande nya huvudpersonen: Mitt liv, min kropp, min familj. Det är nyckelorden. I ett land som vårt är detta särskilt bekymmersamt. Vi har byggt ett starkt gemensamt samhälle. Det skapade grund för rättvisa och personlig utveckling. Men strukturen har byggts på kollektiv solidaritet. Vi tog gemensamt ansvar i samhälleliga (och storskaliga modeller).

I tex amerikansk kultur är egoismen ännu tydligare, MEN i avsaknad av ett starkt samhälle lever en kultur av delaktighet och filantropi, byggd på personliga insatser i tid och pengar.

Vi riskerar få amerikansk "egoism" men utan kultur av "filantropi". Detta är ett farligt samhälle. Klyftor djupnar.

Jag har möjligen fel, men lyssna till användningen av ordet jag. Att i uppräkningar av människor - jag och NN - säga "jag" först är ett tidens tecken. Det är inte bara språkligt fel, det avslöjar världsbilden.

2 Kyrka, församlingar, och övrigt föreningsliv står inför en kris som vi ännu bara anar. I det starka samhället ställs krav på att "dom" får väl ordna det. Ett återvunnet nytt "vi" måste utvecklas.

3 Den minskade kyrksamheten får djupare följder än vi förstår. Den ändrar inte bara de kulturella förutsättningarna, språk och värderingar, utan innebär att kyrkan marginaliseras utan att förstå vad som händer. Vi blir mer och mer sektlika - språk, umgängeskulturer och kulturuttryck - och blir en intern och apart kultur. Till slut tolkar vi världen helt olika i kyrkan och utanför. Det som mest förblindar oss är att denna tudelning finns inne i oss själva. Orden, känslan och värderingen inne i kyrkan korresponderar inte med livsstil och värderingar utanför kyrkan.

4 Det "medvetslösa" tillståndet förlamar vår omläsning och nutolkning av själva kärnan i budskapet.

Så hur gör vi?

A. Återvänder till Bibeln och samtalet. Vi försöker få till stånd mötet mellan vår tid och Ordet. Det dogmatiska överhänget får ge vika. Var går Jesus i vår tid? blir den stora frågan.

(Jag skriver på en bok. Arbetsnamnet är Hycklarnas evangelium. det är Påfallande hur stort utrymme som upptar evangelierna av Jesu kritik mot "de fromma" och "de präktiga"- ofta med arbetsnamnet fariséer. Vad händer i församlingen om vi börjar läsa de orden riktade till oss?)

B. Fördjupar samtalet om vår tid och värld. Var går de allvarligaste gränsavsnitten mellan det vi ser omkring oss och Bibelns ord om Guds rike? Hur ser de utmaningarna ut? Jag menar att himlens modell fronderar rätt tydligt mot vår världs paradigm. Och våra egna. Ser vi? Orkar vi?

Det är nog den riktigt stora framtidsfrågan.