Det har slagit mig hur lika vi är. Vitfågeln, ännu mer ejdrar, skrakor och hägrar - och jag. Skarvar verkar vara mer pliktvarelser. Dyker lika intensivt. Smala kroppar - ständigt rastlöst hungriga.
Liksom getingar, ekar, inväntar vintern. Bara är, ställer till lite bus. Mest för att vi kan. O
Nu.
Efteraktivitetens tid. Det är gjort. En eller ett par kullar. Nu fostrade, tränade och utflugna. Bygga bo, jaga partner och karriär, etableras... Over.
Bara slå dank in i den nya dagen. Inte alls verkningslös, inte utan ansvar och möda. Men after life - på något sätt. Ingen idé att bygga bo, bara invänta rätt ljus.
Det biter lite i skinnet, det mörknar tidigt. Snart dags att dra vidare. En del av oss häckar i söder. Kör liksom tre- och fyrskikt. En del av oss är mer relaxade. Kanske på' t igen nästa år. Men inte nu.
Slår dank. Far i kring. Kanske gör skraken som jag. Summerar året. Tar fram laptopen frampå kvällskröken och summerar. Ett par påbörjade romaner. En annan i första slutfasen, några till som ligger på mognad, lite teologi... Skrakliv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar