fredag 9 september 2011

September eleven

2001.

Vi minns alla var vi var, vad vi gjorde. Själv skulle jag för första gången gå in i det smala gattet till Tistlarnas gamla lotshamn. Svensk militär hade skjutövning innanför Vinga. Det var en dag redan fylld av ödesljud. I hörlurarna stod radion på. New York, Washington och USA fyllde hela eterluften.

Jag vände mot land. Kände att jag ville se bilderna. Behövde fylla ut svaren på alla frågorna. Möta familjen. Vänta på fortsättningen tillsammans.

Terrordådet skakade världen och sept 11 förändrade tiden.

Listigt och demoniskt blev resultatet mer omfattande än jag tror att upphovsmännen ens hade kunnat beräkna. WorldTradetornen träffades. Det mest dramatiska är när de faller ihop. Rätt ner. Dammolnen är gigantiskt.

Ett tredje i Pentagon och ett fjärde möjligen på väg mot Vita huset.

Terrorismen etablerades som den nya världsordningen. Den var inte ny. Men skalades upp och konflikten, liksom i Andra världskriget Pearl Harbour, drog in USA i kriget på ett nytt plan.

Tio år har gått. Världen blev kanske just det som var avsikten. Vet inte om någon summerat antalet döda i USA, Afghanistan, Irak - men det är en tragedi av gigantiska mått.

Otryggare, mera bevakning, djupare konflikter, spänningar mellan folk och tankar.

Dittills hade under lång tid konflikterna och blodet hållits på teves avstånd. Nu fanns det på den egna bakgården.

Detta är nu vår tid.




1 kommentar:

Anonym sa...

Själv befann jag mig på en föreläsning i Uppsala. Läraren förminskades när hon tyckte att jag störde, när jag upplyste om vad som hade hänt. Senare satt vi timmar framför tv:n i vindsutrymmet, Salle, David och jag. Första sommaren i kollektivet hade varit underbar, så kom då detta. Men jag inser att det fortfarande känns som fiction, trots, eller kanske pågrund av, alla bilder.

Anna.