Påsknattsmässa

Nytt försök

Detta är den andra spröda natten – balanserande mellan de två stora livsvillkoren; döden och livet. Livet och döden. På gränsen till den tredje dagen, på gränsen till existensen. Där möter du och jag natten. Och där möter vi GUD på gränsen. ”Vänd mot sitt inre, i smärtans centrum, finns rum för GUD.” (Lena Huld)

Matteus hade skrivit om det svåra; Getsemane – där döden flåsade dem i nacken, Petrus svärd och samma natts förnekelse, piskrapp, korsfästelsen. Sedan kunde bara Matteus skildra tystnaden.

Mellanrummet mellan livet som hotades, och livet som segrade. Det var Petrus som sedan skrev om hur Jesus steg ner och predikade för andarna i deras fängelse av kroppslig död. All included – det verkar vara hela GUDs idé med Stora Veckans drama. Inget rum saknade GUDs röst. Korset var nerkört i skapelsens urberg, och dödens märke blev porten till Livet. ”Vänd mot sitt inre, i smärtans centrum, finns rum för GUD.”

Pilatus hustru drömde om det, soldaterna vid korset sa det, flera kände vibrationerna av himmelsk närvaro – han måste vara GUDs son. Tre dagar som skilde döden från livet, livet från döden.

Paulus skriver:
Om Gud är för oss, vem kan då vara mot oss? Han som inte skonade sin egen son utan utlämnade honom för att hjälpa oss alla, varför skall han inte skänka oss allt med honom? Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud frikänner, vem kan då fälla? Kristus är den som har dött och därtill den som har uppväckts och sitter på Guds högra sida och vädjar för oss. Vem kan då skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller svält, nakenhet, fara eller svärd? Det står ju skrivet: För din skull lider vi dödens kval dagen lång, vi har räknats som slaktfår. Nej, över allt detta triumferar vi genom honom som har visat oss sin kärlek. Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andemakter, varken något som finns eller något som kommer, varken krafter i höjden eller krafter i djupet eller något annat i skapelsen skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår herre. (Rom 8:30-39)

Natten mellan död och liv var Jesu natt. Den är också vår natt. ”Vänd mot sitt inre, i smärtans centrum, finns rum för GUD.”