Klingsor
Torgny Lindgren
Vår svenske mästare i berättarkonsten. Nu åter i Västerbotten, den svenska berättelsens urhem med röster som PO Enquist, Sara Lidman, och upphovsmannen till millennietrilogin.
Klingsor är uddamannen, sänks ned ett konstnärskap med idel stilleben i olja. Söker magin i tingen; ett glas, ett fat, och de köttätande växterna i vasen, som aldrig riktigt lever eller dör, eller får liv.
Han lär sig per korrespondens. Denna bildningens svenska urkälla, det som skapade Sverige, före gymnasierna, bildningsförbunden och alla högskolorna.
Klingsor blir nog inte noterad som Lindgrens förnämsta. Ormens väg på hälleberget är svårslagen, liksom Norrlandsakvavit eller Hummelhonung. Men boken, liten till omfånget, är genuint lindgrensk.
Ytterst handlar den kanske om drömmarna, uttalade eller intalade. Om hur de förverkligas, eller inte tar form. Som ett stilleben söker livet i döda ting. Och när de får liv uppstår konsten.
Glaset på en stubbe i skogen. Nedärvt ur tjärdoften, anpassar sig till sneda omständigheter. Till slut summeras ett liv, eller var det en livslögn. Eller rent av bedrägeri.
Klingsor, eller von Klingsor, är ett med sitt öde, men ändå inte. Utbilldad, men kanske inte ändå. Autodidakt men införlivad i konstnärskollektiven och konstens förmenta, dolda professionalism och later.
Läs den. Jag gjorde det långsamt. Mycket långsamt. Eftertänkt. Är inte säker på om just den här boken tål en sådan långsam läsning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar