5. Paulus hade på många sätt känt lika stort avstånd till oss som gemene Svensson gör. (Och fortsättningen i punkterna 6 och 7)
P kom från en mer eller mindre extrem religiös tradition. Dess kärna är inte dålig, snarare central i reflektionen kring vad det innebar att leva nära GUD. Men närsyntheten, ytan, lagfixering och moralism, och kanske extremism, plågade honom, och säkert andra, och ledde till den djupa omprövning jag tror Paulus kom att göra. Och med den läste om han sin egen tradition. Tydligast skildras den processen i Romarbrevet.
Efter att han mött den Uppståndne Kristus på Damaskusvägen djupnar hans syn, bit för bit. Men det dröjer ett par decennier innan Det Stora Budskapet på allvar går upp för honom, och då har han bara 10 år kvar att leva. Tvillingbreven Galaterbrevet och Romarbrevet beskriver tydligast Ps kärna. I Ef, Kol och Fil blommar det nya.
Min tes är att radikaliteten i Ps upptäckter aldrig riktigt ges chans att blomma under hans egen tid, och inte heller i hela sin blomning ens i senare tid.
Kristentron a la Paulus återstår att upptäcka. Kyrkan har bara bitvis följt P hela vägen. På många sätt är han rysligt aktuell i vår egen tid. Detta vill jag beskriva i fem korta artiklar de kommande dagarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar