lär Tage Danielsson ha sagt. Och deras fantasi räckte inte längre
Jag vet ju inte hur Tage tänkte. Men som jag läser det ser jag en djuuup sanning. Ur flera perspektiv. Om det är sant har vi svårt att tala om GUD, för var och en har sin egen bild – och aldrig mötas de två. Kanske tryggt och fint. Men jag har nog svårt att tro på en annans GUD.
Det gör också något med GUD. GUD kommer då lätt i fickformat. Perfekt anpassad, och avpassad, för våra ändamål, och som räcker åt vår tanke. Det liknar lite de tillsnidade husgudar som romarna fraktade med sig. En nedpackningsbar GUD. Så bekvämiserad.
En GUD inom mänskligt räckhåll svarar mot det vi begriper, och vad vi kan tänka oss. Men svarar en GUD vi kan tänka oss mot bilderna av en GUD?
Paulus såg från helt andra hållet. Och med den märkvärdiga stölden av orden från Epimenides (600-talet fKr, Kreta) ur en dikt om Zeus, säger mig P något helt annat: Det i [honom] (GUD) jag lever, rör mig och är till.
Om inte kyrkan tar ut avståndet till husgudarna är vi dödens döda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar