En vecka med specialnamn för varje dag måste vara något särskilt.
Palmsöndagen
Blåmåndagen – Färgen blå är en lugn och stilla färg och kyrkorummet kläddes ofta i blått, därifrån kommer förmodligen namnet blåmåndag.
Vita tisdagen – Tisdagen innan påsk kallas ”vita tisdagen”. Liksom måndagen har tisdagen fått namn från fastlagen och tisdagen kallas ibland även svartatisdag och stinnkaketisdag.
Dymmelonsdagen – På dymmelonsdagen gick fastan in i ett allvarligare skede och det skulle råda stillhet och tysthet. Troligtvis härstammar ordet dymmel från det fornordiska dymbil som betyder stum (jämför med engelskans dumb), och tyger virades runt kläppen i kyrkklockan.
Skärtorsdagen – En äldre betydelse av verbet “skära” är rena och det syftar på att Jesus (enligt evangelierna) tvättade lärjungarnas fötter just på torsdagen i påskveckan.
Långfredagen Enligt kristen tradition var det på långfredagen som Jesus avrättades på korset. Därför var långfredagen under lång tid en dag präglat av stort allvar. Fram till 1969 var offentliga nöjesarrangemang förbjudna i Sverige
Påskafton Påskafton är ingen särskild dag i kristet påskfirande. Jesus ligger i graven och väntar på att uppstå. Dock är det på påskafton som vi i Sverige började fira påsk efter den långa fastan, på samma sätt som vi firar julafton mer än Juldagen.
Ofta kallar vi det för Stilla veckan. Det gör inte jag. Istället använder jag uttrycket Stora Veckan. Heliga Veckan är ett alternativ.
Den engelska Långfredagen heter bl.a. the Good Friday. Det är bättre teologi.
Och torsdagen Maundy Thursday. Från latinets Mandatum (från verbet Mandare): Mandat, uppdrag, befallning – med klar hänvisning till den nya tidens paradigm: Fotatvagningen och uppmaningen ni ska älska varandra. Jämlikhet, jämställdhet, kärlek, klasslöshet... Allt på samma gång. Se Joh 13:34-35.
Begrepp förmedlar värdering, teologi är värdering, därför bör vi reflektera över begreppen. Att en fredag är lång är helt enkelt dålig teologi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar