I Centrumkyrkan, Kållered läser vi under Påsken, som växelläsning, stora delar av Johannes berättelse. Idag ffa Joh 13
Skärtorsdag
Palmsöndagen är den politiska triumfen: Folket besjunger sin kung.
Långfredagen är våldets och lidandets triumf. Folket hade bytt kung.
Påskdagen är GUDs triumf. GUD krönte sin egen kung. Den Ende.
Det är de tre stora scenerna. När Jesus under veckan rensade och renade templet var det upprorets triumf. Pengarna förlorade kungskap. Påskafton är Dödens triumf. Och den tömda maktens korta triumftåg: Upprorsmakaren var tystad. Livet var inte kung.
Skärtorsdagen är den mera nedskruvade dagen. Den rymmer i huvudsak finstämda scener, den har en lågmäld estetik. Kanske koncentrerar den evangeliet på ett alldeles särskilt sätt. Vad var det GUD ville med sitt kommande. Tre scener blir särskilt tydliga:
• Fotatvagningen – den uppochnervända makten: Bli de andras tjänare.
BETJÄNA (ur diktsamlingen Med sikte på horisonten, 2013)
Likt göken
kackande i andras bon
servad av små underentreprenörer för inlånad värme.
Egocentrum
som var dag omformar universum, alltid
med mig själv
i centrum.
En perspektivförskjutning drar ögat
till marginalen, utsattheten, risken.
Livet blir ifrågasatt, hotat.
Stor är den som tjänar – det mottot kränger
mot dagens kortsynta tjäna: Pengar, glans, lyster.
Han tvättade fötter,
gick vägen fram, och omvandlade värden,
och världen.
• Måltiden – med Jesusfokus. Det alldeles oerhörda hände: min kropp, mitt blod. Så närvarande hade GUD aldrig varit.
III Värdshusvärlden (ur diktsviten Påsk, i Poetisk teologi 2014)
Jag trodde det skulle bli en brakfest
men allt var så välordnat
kanske lite dystert
eller allvarligt, på riktigt liksom.
Jag serverade själv
sjöng med i sångerna mumlade med i texterna
allt var som vanligt
men ändå inte.
Vi brukade säga:
Välsignad är du, vår Herre och GUD Universums Kung, som skapar vinets frukt
Välsignad är du, vår Herre och GUD som låter bröd komma ur jorden
Och sluta med orden: Nästa år i Jerusalem.
Nu var de här. I mitt Jerusalem.
Men när deras Mästare välsignade bordet sa han:
Detta är min kropp och mitt blod
Det var alldeles oerhört –
som om han var GUD?
Var han det!
• Getsemane – där möter vi resterna av den mänskliga förmågan:
Sveket: När lärjungarna sov och Jesus bad: Ske din vilja.
Förräderiet: Upplysningen värd 30 silverpenningar – när Jesus frankt svarar: Det är jag.
Tillfångatagandet: Petrus drar svärd, Jesus: Stick svärdet i skidan. Ska Jag inte dricka den bägare som Fadern har räckt mig?
SKÄRTORSDAGEN (ur Poetisk teologi 2014)
Stöveltramp skär in
genom stillhetens meditativa skärpa,
tveeggade svärd skar
ett snitt mellan politisk realism
och de djupa ropen
med botten i människornas
urgamla längtan.
Kulmen blir en planerad kyss –
kärlek, med smak av blod,
mötte sitt svar
en falsk kyss
en blodtörstig präst
en lärjunges svek
och den tystnad som talade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar