fredag 20 mars 2015

Samtal om Universum 3



Kyrkan har alltid hävdat GUD som oskapad. Som all tids herre. Och fått lite löje för det. Nu säger fysiker att Universum "skapat sig självt" – och det verkar gå i genom. Intressant. Hawking liknar det vid bilden av jorden: Det är inte logiskt att fråga vad som finns söder om sydpolen.

Eftersom rummet och tiden reser sig samtidigt som all energi, som fortfarande svalnar till ett ännu expanderande Universum är det inte rimligt att tala om ett före. Och troligen inte heller ett efter.

Max Tegmark menar att matematiken "skapat" Universum, eller att den kommit ur matematikens logik, delvis förstådd. Stephen Hawking menar nog att principen om lagarna är upphovet, även om de inte riktig gällde de första momenten. De lagar som nu, hårdhänt, styr Universum fick inte gälla i startmomentet, för då skulle inte det hela kommit loss! Hur logiskt är det?

Går begreppet, eller "akronymen", GUD som Skapare vrida på på flera sätt?

Är Skaparen den som gör? GUD sa sitt Bliv och det blev till.
Eller är Skaparen den som designat?
Eller har Skaparen mest sysslat med sponsring?
Är Skaparen den som upprätthåller?
Är Skaparen mest av allt forntidens GUD? Skapade och drog sig sedan tillbaka.
Är Skaparen mest av allt upphovet till Människan? Eller själva det organiska livet? Eller arterna?
Eller är Skaparen mest förbunden med framtiden?
Är Skaparen rent av Tidens Skapare? Eller rummets?

Måste Skaparen vara alltsammans?




Vill vi "jump to conclusion" kan vi fråga: Tror vi på/litar vi till; siffran, lagen eller "akronymen" GUD?

Men då tar snart samtalet slut. Så vänta lite...



(Del ett och två nedan)

Inga kommentarer: