Universum klarar sig bra utan oss. Men visst är det viktigt att vi försöker förstå, eller begripa att det är begripligt. Stephen Hawking menar att filosofer och teologer har ramlat av samtalet om Universum, för att de inte tagit till sig vetenskapens många rön, inte minst sedan Einstein. Filmen om Stephen Hawking, och temat: The Theory of Everything är en viktig inspirationskälla.
Hawkings analys bygger på några intressanta observationer: Universum styrs av lagar. Vi har upptäckt några, men saknar ännu The Theory of Everything. M-teorin (med många parallella universa, M för multi, eller för något annat m-ord) är hans huvudkandidat (som nog förutsätter strängteorin och (minst) 10-11 dimensioner). De fyra fundamentala krafterna är ännu inte begripligt samlade, ffa mäler gravitationen ut sig. Elementarpartiklarna laddar världen med de krafter som kallas den fundamentala växelverkan. Dessa krafter är (1) gravitation, som påverkar all materia och gör att den dras mot jordens inre, (2) elektromagnetism som ger upphov till magnetfält (elektricitet) och ljus, och påverkar alla elektriskt laddade partiklar, (3) stark växelverkan som påverkar kvarkarna och håller samman atomkärnorna och (4) svag växelverkan som påverkar alla partiklar. Alla dessa krafter genererar "fält" där de påverkar materia, till exempel magnetfältet runt jorden. Varje fält har en korresponderande partikel, eller boson. Till exempel är elektromagnetismens kraftbärande boson fotonen.
Det finns, enligt Hawking, inget utrymme för alternativa lagar. Och när lagarna väl finns finns det inget alternativ till just det universum vi ser. (Andra, parallella universa, kan ha andra lagar – men det finns inget sätt för oss att observera dem, och därmed förstå dem.) Om Universum därmed har en enda möjlig väg finns inget behov för en GUD som skapade det. Det finns liksom inte utrymme för en gudomligt fri vilja. Och därmed ingen plats för GUD. (Varför skulle GUD behövas om inget fanns att bestämma över?)
Å andra sidan finns det inom detta universum en lång rad unika förutsättningar för att liv ska kunna uppkomma. Livet, som vi känner det från vår jord, förutsätter att vår sol är en andra generationens stjärna. En stjärnkollaps dessförinnan krävs, för att rätt grundämnen ska finnas till hands. Och detta tar i runda svängar 10 miljarder år. Men det räcker inte med det. Dessutom måste en planet ha exakt rätt avstånd till sin sol, rätt form på sin bana och rätt lutning.
I sak verkar det inte finnas en, eller flera lagar, som åstadkommer just detta – vad är det som säger att liv är Universums mening? Var det i så fall meningslöst de första 10 miljarder åren? Behöver det finnas en mening? Och är i så fall t.ex. människan, eller liv, denna mening? Antropocentriska förklaringsmodeller har alltid gäckats oss. Å andra sidan är det ju just nu vi människor som kikar ut i "vårt" Universum.
Under de ca 4 miljarder år som någon form av liv funnits på jorden (och vi vet ännu inte varifrån detta liv faktiskt kom) har omfattande katastrofer återkommande hotat allt liv, ffa jordens olika arter. Det har beskrivits som de stora utslocknandena. Det mest kända är dinosuariernas utdöende för 65 miljoner år sedan. Möjligen orsakade av kraftiga klimatförändringar efter att himlaföremål träffat jorden och kastat jorden in i en helt ny klimatfas.
Jag menar, som temporär tes, att vi vare sig ska kasta oss in i ett snabbt svar att GUD skapat allt eller förneka möjligheten till att just detta skedde. Men det finns anledning till två uppsättningar av funderingar:
1. Vår ofta ickevetenskapliga beskrivning av Skapelsen som ett någotsånär daterat och avslutat kapitel är i grunden helt fel. Skapelse – i den stora meningen – är något som pågår hela tiden. Förändring, om än som följd av vissa lagar, är en ständigt (evigt?) pågående process. GUD ska inte främst sökas som ett upphov till Universum, eller Jorden, eller Livet, eller Människan men som någon/något som är lierad med en fortgående skapelseprocess. Skapare och skapelse kan inte rimligen skiljas åt.
2. Skapade GUD, eller lagarna, Universum, eller förutsättningar för liv, eller människan eller något annat tänkt eller otänkt? Den komplexa livsprocessen kan inte (ännu) enkelt beskrivas genom matematiska modeller eller laglogik. Än mindre frågan om syftet, eller det mänskliga medvetandet eller svaret på frågan om det finns en mening med det skapade, eller om vi nu kulminerar skapelsen eller är en provisorisk förmodell för det egentliga målet.
Jag gillar verkligen Hawkings sätt att beskriva förståelsen: Nu ser vi det vi ser. Från denna utgångspunkt kan vi pröva principerna – lagarna – och förstå hur detta ledde hit och vart det sedan leder. Lagarna gällde inte vid the Big Bang, då skulle inte Universum kunna utvidgats som det gjorde. Men bara efter några sekunder kan lagarnas tillämplighet varit på plats. Och de är Universella, tidlösa och observerbara (om än vi ännu inte förstår allt.)
Einstein införde den kosmiska konstanten för att förklara varför vi såg ett oföränderligt Universum (1905 och 1915). (Gravitationen hade annars tagit kål på Universum). När vi förstod genom Hubble (1929) att Universum utvidgas konstaterade Einstein att konstanten var hans livs misstag. Sedan dess har samma konstant tvingats till upprättelse (1992) eftersom vi annars inte skulle förstå det vi nu ser, då den ökade farten på avlägsna supernovor annars skulle riskera förgöra Universum.
I min bok Vad är då en människa? – om vetandet och meningen, har jag nöjt mig med att öppna några av dörrarna som dagens vetenskapare går in och ut genom. Och inte försökt sluta gapet mellan Skaparen och Lagarna.
Jag inbjuder till samtalet. Och här finns punkter där jag säkert behöver korrigeras. Men jag skulle vilja undvika de tvärsäkra positioneringarna. Detta är nu inte en fråga om vad vi tror, eller vad som avgör våra ställningstaganden. Men snarare det samtal som tillåter våra perspektiv djupna.
(Utöver min egen lilla bok, med det arbete som ligger bakom den, boksläpp först 10 april är Hawking: A Brief History of Time (1988) och The Grand Design (2010) mina viktigaste bokkällor. Teveserien The Cosmos (2014) som gick på SVT under vintern var en avgörande viktig inspirationskälla.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar