Religion – vidskeplighet eller drömmen om en bättre värld
Alla (nåja?!) är väl beredda att ta avstånd från fundamentalism. Fundamentalism är många (olika) saker och återfinns inom alla trossystem: Kristentro, judendom, islam, ateism, kommunism, konsumism, teknikism, kapitalism, scienism... Man tror på gudomligt inspirerade källor, eller basic lagar, som bara kan läsas/tydas exakt bokstavligt. Om det är översättning eller urspråkliga urkunder spelar mindre roll. Man tror på det man tror. Människor är fångna i det rådande tankesystemet och inga utflykter i tanken tillåts av anhängarna. Ofta är det kombinerat med en i grunden icke-transparent och odemokratisk tolkningskultur: Någon uttolkar den föregivna sanningen. Och denna uttolkning tål ingen granskning eller ifrågasättande. Ytterst är det alltså en sorts tankens diktatur. Den drar en gräns i sanden: Antingen är du innanför eller utanför.
Om någon detalj rubbas, eller helt sonika ifrågasätts, tror man att hela tankesystemet rubbas. Därför bevakar man minutiöst detaljerna, för att skydda helheten.
I grunden är detta en primitiv tro, i betydelsen simplifierad. Jag kallar det vidskeplighet. Och den finns i alla trossystem, exemplifierade ovan.
Det är dags att lämna vidskepligheten i alla dess former. Vår tid är tiden för vetenskaplig trohet: Teser prövas, verifieras och beräknas, och omprövas och ger upphov till nya teser.
Min enkla huvudtes är att GUD, eller lagarna, eller Meningen, bara är sann om den stämmer med de erfarenheter, slutsatser eller kunskaper vi samlar. Dvs det som lagarna format, eller GUD skapat – alltså det vi kan mäta eller beräkna – kan inte stå i motsättning till den GUD, eller de lagar, som vi menar styr tillvaron. (Om Bibeln indikerar att Jorden är sextusen år och vi finner bergarter som är 3 miljarder år, kan inte denna s.k. bibliska utsaga vara sann. Om GUD sägs skydda de troende, frälsta, rättfärdiga... och de sedan inte skyddas, är GUD antingen inte värd namnet GUD eller är de troende i verkligheten utan detta skalskydd. Om GUD sägs utlova en himmel, eller ett martyrion, för sina trogna, och det innebär att andra döda hänvisas till helvetet är GUD antingen partisk och orättvis (och meningslös) eller den som själv underkänner dessa kriterier. Om GUD sägs ha skapat allt, kan inte en trosriktning plötsligt ha ett större värde än andra riktningar...)
Mot all form av fundamentalism står därför istället hoppet om en GUD som ovillkorligt placerar sig i Livets ringhörna: En GUD, eller Lagar, som inte kan, vill eller får, intervenera i Livets stora väv. Men som är denna livsväv. Varesig vi lever eller dör hör vi väven till.
Att där finna en GUD, eller Lag, som står stadigt i allians med Livet är därför den verkligt meningsfulla tron. Den som kan levas i och dö med. (Och inte leva för eller dö av.) Religionen är religioners (eller trossystemens) verkliga fiende. GUD eller Lagen (i vetenskaplig mening) är därför bara meningsfull om den står stadigt i allians med Livet.
Fundamentalismen måste därför bekämpas i alla typer av trossystem. Om vi inte lyckas med det är vi förlorade. Och omogna.
Eller vad tror du?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar