NYÅR
I Sista dagen
Ett sista blad hänger kvar
alla kamrater har fallit
skrapats av tandens tand
och lämnats till återvinning
Sifferlek med tid,
unika möten av liv
år läggs till år –
förgänglighet
Vi vänder oss
och summerar
ännu ett år,
i rader av tid
som runnit
mellan våra fingrar
och förenats
med historien
livet pågår då åren går
vi glömmer att leva
för allt liv som ska hanteras
ser inte ögonblicken, nu
Året läggs till minnena
som sommarens syltburkar
redo att hämtas upp
eller glömmas kvar.
II Nya dagen
En snövidd
fulltankad av natten
ogådd
som det lilla barnets runda fot
ett spår anas
sprungit in från öster,
gör avtryck i den kalla snön
berättar ett äventyr
som det nya året är,
obokat och nyfött,
inte tyngt av kraven
som lämnats i ett gammalt år
bara spårsnö
där nu
det första steget kan placeras
pekar ut riktningen
för vart och ett
av de kommande.
III Nyår
Hon kom,
programenligt
i takt med planeterna
går som en klocka
lägger sten vid sten
bygger årets stadiga mur
på stabil grund av erfarenhet
och växer mot himlen,
nyårslöften blandar sig
med sveken,
besvikelser och hopp
delar ansvaret för misslyckanden
gläds åt sanningar, sträcker sig
mot framtiden,
bortre horisonten
där vägen ligger skymd
bakom nästa höjd,
går i tro.
PA Sahlberg, ur boken Poetisk teologi, Dikter för Kyrkoåret, 2014
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar