Hur kan vi genomleva en tillvaro som är fylld av oförsonliga konflikter, hungersnöd, klimathot, fattigdom och rikedom sida vid sida? Och samtidigt leka i teve, tävla om musik, mobba varandra på jobbet och byta kök? Hur är denna varelse funtad? Blev vi riktigt rätt avnavlade?
De genetiska rötterna innebär att i oss lever ännu fisken, de första varelserna som gick upp på land, kräldjuren som gav oss vattentätt skinn, aporna med alltmer förfinade händer, de första människoaporna med en växande hjärna...
Vi älskar som de andra däggdjuren, föder våra barn, skyddar våra revir, söker ny kunskap. Men vi drar dåliga slutsatser av våra lärdomar. Samtidigt kan vi nu reparera en dna-sträng och sätta folk på månen. Kunskapen färdas nästan i ljusets hastighet och är tillgänglig för alla. Ändå väljer vi folk som T Rump och Put In att leda oss.
Hur kan vi med ena handen spöa skiten ur en människa samtidigt som vi med den andra är beredda att göra allt för att rädda våra barns liv?
När ska människans hjärna koppla ihop dessa erfarenheter och se sin egen roll?
Jag undrar inte över andra. Jag undrar över mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar