Om tro

Den reducerade tron

Ordet tro har en enorm spännvidd. Alltifrån en övertygelse som vi kan gå i döden för, till en gissning om när bussen avgår. Det kan tydas som det nya paradigm som inträder när kungen blir kristen och med honom hela hans folk (eller en husfar och hela hans hushåll). Det kan handla om en bekännelsedriven rörelse där dopet är den magnifika gestaltningen av denna nya identitet, personligt tillägnad. Det kan handla om en lära, eller en uppsättning dogmer. Jag menar att inget av detta är Nya testamentets trosbegrepp.

Kristen tro kan bara beskrivas som efterföljelse, eller ett nytt liv. Ikläd er Kristus, som Paulus skrev.

Svenska bibelsällskapet har tagit fram en nyöversättning av Galaterbrevet, för att pröva tanken om en eventuellt framtida ny Bibel. I den gamla översättningen är uttrycket i tro på Jesus Kristus (eng. faith in...) ett ofta använt uttryck. (Gal 2:16, 3:22, 3:26) Fokus ligger på tro, och kan lätt glida över i betoningen av min tro. Och fungerar närmast på svenska som ett verb.

I provöversättningen används nu det lika möjliga alternativet: i eller genom Jesu Kristi tro(eng. i olika översättningar; by the faith of Jesus Christ... eller faith from JC, eller faithfulness of JC, eller through the faithfulness of JC)). Tron blir här närmast ett substantiv, och synliggör hur vi ansluter oss till Kristus, litar på honom.

Så från ett synsätt som lutar åt: Att tro, vad vi tror, hur vi tror och kanske hur mycket vi tror, i hög grad med en individuell betoning, till perspektivet att vi ansluter oss till Jesu tro, livshållning, trohet, liv och själva existensen av Jesus Kristus, i mer kollektiv mening.

Dessa två olika perspektiv är lika gångbara översättningar av den grekiska texten. Men leder åt lite olika håll i betoningen, och förändrar subjekt och objekt. Man inser lätt hur svårt det är med översättningsarbetet. Som jag uppfattar det hade det varit en stor poäng om vi hade kommit bort från den version som så lätt placerar allt fokus på vad vi, eller jag, tror. Då hade vi sluppit både prestationsperspektivet (vad jag kan tro) och dogmfixeringen (hur jag tror). Istället hade vi fått fokus på hur vi ansluter oss till, eller litar på, Kristus.

Men poängen här är ju inte att det ena eller det andra är mera rätt, utan att författaren/författarna till den här texten inte behövde välja mellan det ena och det andra perspektivet. Det betydde både ock. Samtidigt: Vi väljer att gå in i det rum där Kristi hela livshållning redan finns, som vi vill dela med honom, och vi låter den påverka oss, våra liv, prioriteringar och förhållningssätt.

Tron blir dynamisk och fokuserar vår anslutning, vilja och delaktighet i Kristus. I illustrationen nedan hamnar, på den övre halvan, fokus på den enskilda människans val och i den nedre halvan på det Paulus ofta talar om som att vara/leva/vandra i Kristus. Där rör vi oss i vår och Jesu Kristi tro, det rum som innehåller så mycket.


Människan:

.............................................................Dogm

..................................................Lära...............Vårt val

......................................Övertygelse...................Bekännelse


Jesus Kristus:

......................................Värdesystem.................Tillhörighet

..........................................Efterföljelse.............Tillit

.............................................................Trohet


Detta innebär också att betoningen flyttar från ett konkret trossteg, som kan beskrivas som ett mål: Tro och bekänna/frälst och döpt, till en vandring med den korsfäste och uppståndne: Helgelse, helighet och förvandling.

Tro är, som många av Bibelns begrepp, större än vad vi nog begriper.