GUD som fråga

GUD som fråga
Intervju med PA Sahlberg, av PA Sahlberg.

Kyrkans budskap är inte övat att möta vår tids människor, säger du i din bok. Vad menar du?
– Jag tror inte kyrkan har förstått hur långt dagens människor har rört sig från kyrkans värld, både när det gäller ordval och innehåll. Kyrkans kris handlar inte främst om det sviktande intresset. Vi har blivit aparta i vår tid. Till och med för oss själva.

PA Sahlberg har nu skrivit nio böcker i sin jakt på svaren på sina frågor om kyrkans kris sedan han återvände till predikstolen efter några decennier i politiken. Har du funnit svaret?
– Nja. Frågan är mer omfattande än jag anade. Kort beskrivet har den tre delar: Vet kyrkan egentligen vad hon tror, tror kyrkan själv på vad hon säger, och bryr sig någon?

Efter den första bokens centrala titelfråga: Hur talar vi om Jesus med människor som inte har Bibeln i blodet? gick färden tillbaka till Bibeln. Han gjorde en genomläsning av hela Bibeln och kommenterade läsningen i en blogg. Samtidigt tog fariséerna tag i honom. Sahlberg undrade varför Jesus och fariséerna verkade så osams när de i själva verket i grunden delade så många värderingar. Gamaliel, som det berättas om i Apostlagärningarna – han var nog den kände banbrytande farisén Hillels sonson – är ju en av Nya testamentets mest sympatiska personer. En annan farisé, Nikodemos, är en av få starka vittnesbärare utanför apostlakretsen. Detta förde Sahlberg i famnen på Paulus.
– Han är en skattkista med tretton fack! Jag häpnade över vad en närläsning av vår främste missionär verkligen gav mig. 1 Kor 13, Gal 2 och Fil 2 rymmer hans mest centrala texter, tillsammans med Romarbrevet. När vi lägger dessa tankar som en mall över kyrkan och våra individuella liv upptäcker vi hur illa de stämmer överens med vår praxis.

Så, du påstår att vi inte är särskilt bibliska i kyrkan.
– Ja.
Men nu får du väl besinna dig. Menar du verkligen att kyrkan gått vilse under två tusen år?
– Varje förnyelse av Kyrkan har tagit avstamp i en ny läsning av Paulus. Luther, och sedan Wesley, är kanske de tydligaste exemplen. Detta visar att vi ibland måste återvända till rötterna och justera både siktet och perspektiven.

Du har alltså låtit Paulus göra din startpunkt tydligare, men inte nöjt dig med det. Också dagens vetenskap, inte minst naturvetenskapen, har blivit ett annat filter.
– När vi är på havet och ska fastställa vår position kan vi använda enslinjer. Där de möts är vår aktuella position. Paulus och den unga kyrkan är en sådan linje (Gamla testamentet och kyrkofäderna är andra sådana enslinjer). Vår egen tid har också sina linjer. Demokrati är en, vetenskap en annan. Idag har vi en debatt om fake news. Det är nog tidens tecken. Sanningen tycks ha smitit ut från forskarlabben och blivit vars och ens egen version av verkligheten. Men så kan det ju inte vara. Vi kan ju inte ha varsin sanning?

Och du menar att kyrkan drabbats av detta. Är alltså evangeliet fake news?
– Evangelierna, liksom resten av Bibeln, är vittnesbörd om GUD, som vi särskilt lär känna genom Jesus. De är varken sanna eller osanna i forskarens mening. De är narrativ som vi kan granska och förhålla oss till. De kan lära oss något. Det är poängen med dem. När vi säger att vi tror på Bibeln har vi skapat en avgud. Jesus – Bibelns kärna och stjärna – vill att vår tro på honom blir till en en vandring med honom.

Om jag förstår dig rätt bidrar bland annat de naturvetenskapliga forskarna med en uppsättning av bilder av verkligheten, och även om det är provisorier och ibland teorier menar du att vi måste förhålla oss till dem.
– Ja. Och det ställer krav på vår tro. Framförallt ställer det frågan om vad som är det mest centrala i vår vandring med Kristus. Gamla världsbilder från anno dazumal bör ju då inte överordnas de rön som kastar mer ljus över vad det är att vara människa. Då förlorar vi ju helt kontakten med vår tid. Och jag är rädd för att just det har drabbat oss. Därför är jag inte säker på att ens vi själva tror på det vi säger och sjunger i kyrkorna.

Hur kan du veta det?
– Nej, du har rätt. Jag vet inte. Men jag hör det jag hör. Genom hur vi talar om kyrkan, hur vi ber och vad vi predikar, berättar vi om vår världsbild, vi ger vår bild av GUD och vi blottlägger vår människosyn. Vi har de Stora orden, vi ska förhålla oss till. Men vi vet inte längre om de är möjliga att tro. De kommer ur ett berättande sammanhangsberoende men i vår tid har de huggits till närmast vetenskapliga sanningar: GUD som Skapare, Allsmäktig, Evig, Jungfrufödsel... behövs egentligen allt detta för att vi ska tro? För att inte tala om just ordet Tro. Vad betyder det egentligen, djupast sett? Vi ska verifiera våra begrepp, med våra egna erfarenheter. Och då gäller det att se upp. Det som bryter mot vetenskapen ska vi granska noggrant. Men det som istället vidgar våra vyer in i oförståeligheten ska vi göra till våra tillgångar: Kärlek, kreativitet, gemenskap... sådant kommer nog vetenskapen aldrig att slutligt utforska, eller dechiffrera.

Två saker är han särskilt kritisk till. Det ena handlar om vår fixering vid frågan om GUD finns. Den frågan kan aldrig besvaras. GUDs existens kan inte bevisas, eller motbevisas. Låt oss lämna den åt GUD. Vi vet ju inte ens hur vi kan beskriva GUD. Sahlberg säger: Låt GUD presentera sig själv! Den andra frågan är besläktad, och handlar om vår olyckliga fixering vid Läran. Kärnan i kristentron har aldrig varit dogmatiken eller Läran. Den handlar istället om att leva med GUD, eller vandra i Kristus. I GUD är det som jag lever, citerade Paulus. Ikläd er Kristus, skrev han också. Det är praktiskt, centralt och dynamiskt. Jesus sa själv: Kärnan i Lagen (eller tron, eller kyrkan...) är rättvisa, barmhärtighet och trohet (Matt 23:23).

Din sista bok i serien drar ut linjerna av din övertygelse. Den heter Vi Jordlingar längs Sidenvägen. Är den ditt andliga testamente?
– 63-åringens vittnesbörd. Jag kanske blir klokare, har kanske mer att säga. Men, jo, det är nog en rätt bra beskrivning av mina findings och betoningen av vår tids mest centrala frågor. Jag skulle bra gärna inbjuda människor till det samtalet. Ett djupt, prövande och respektfullt samtal. Jag tror vi behöver det, mer än någonsin.


Jag intervjuade mig. PA Sahlberg, april 2017

Utgivet 2010-2017:

Tala om Jesus med människor som inte har Bibeln i blodet, 2010

Längtan efter Riket, om Paulus, 2011

Längtans hus, mer om Paulus och kyrkan, 2012



Kyrkan är död – Leve Kyrkan, 2013, 100:-

Diktbok, med sikte på horisonten, 2013, 120:-

Dikter för kyrkoåret, poetisk teologi, 2014, 120:-

Vad är då en människa, om vetandet och meningen, 2015, 150:-

Jerusalem – berättelsen om lojalitet, 2016, 150:-

Vi jordlingar längs Sidenvägen, 2017, 200:-

(De första tre är slutsålda. Beställer du resterande 6 finns paketpris: 600:-)

Plus porto