tisdag 9 maj 2017

Människan – den tänkande apan, eller den glömska...

Om jordlingarna längs Sidenvägen

Kyrkan, och kristentron, upplevs som alltmer marginell, möjligen utom vid de tillfällen då Storkrisen drabbar oss. Jag ställer i boken frågan: Är vårt budskap övat att möta vår tids människor? Har kyrkans alltmer marginaliserade ställning, sett ur det historiska perspektivet, då den en gång helt dominerade vår civilisation: Lagar, struktur, tankar... lämnat oss i frihet eller i ett vakuum? Och det som möjligen oroar mig är vad som kommer istället, och vad det nya kommer att göra med oss? Blir det bättre relationer av den nya kulturen, mera rättvisa, mer solidaritet, starkare gemenskap för vårt gemensamma bästa, eller blir det sämre? Var vi rent av lyckligare med the old time religion? Låt oss därför granska tidens fasad och upptäcka hur den en gång verkligen såg ut. Och se om det är något vi vill och kan rädda.

Från den förhistoriska tiden rör vi oss, som arkeologerna, med fragment från våra förfäder. Romarriket lämnade mycket skriftligt material, men det som står ut är deras monument och infrastrukturbyggen: Vattensystem och vägar. Samtidigt som Rom stärkte sin position i väst från 200-talet fvt, enades Kina under den kejsardynasti som började bygga kinesiska muren och gravmonumenten med den maffiga terrakottaarmén. Sedan hundratals år hade då Sidenvägen varit den tidens Internet och knutit samman kulturerna.

Redan uppemot ett millennium tidigare hade kulturer peakat i kärnområdet av Eurasien. Zarathustra hade utformat sitt bygge av tro och etik för ca tretusen år sedan, och zoroasterna, liksom hinduismens urgamla rötter, kom att färga av sig på judendom, buddhism, och senare på kristendomen och Islam.

Zoroastrismens grundprincip, eller gyllene regel, lyder: Humata, Hukhta, Huvareshta. (Godtankar, godorden, och godhandlingar). Om detta utgör samhällets, gemenskapens och religionernas kärnbegrepp, hur tycker vi att det blivit med våra troer? Och vad händer i en kultur som mera blickar inåt – in i individualiteten – och saknar gemensamma, yttre orienteringspunkter?

Om detta handlar min bok. Jag hade gärna levererat svar. Men ställer nog mest frågor.

Vi jordlingar längs Sidenvägen. 194s. 200:- +porto