Ur detta väljer vi livssyn utifrån för mänskligheten nya kriterier. Inte minst märks detta i ett sekulariserat Europa, och i synnerhet i vårt eget land. Jag vill betona att jag inte moraliserar över detta. Inte alls, faktiskt. Det framgår ju tydligt hur kritisk jag är till ett mera omedvetet och oreflekterat förhållningssätt till gamla sanningar i de äldre strukturerna, inklusive religionerna.
Min fråga handlar istället om vad detta faktiskt gör med oss. Detta är något helt nytt i mänsklighetens gemensamma historia. Och dit hör frågan vi bör ställa oss om vad som nu kommer istället.
I förlängningen handlar det om vilket samhälle vi bygger. Jag tror absolut att det kan byggas på denna starkare individualitet, men inte utan att vi också ser gemensamheten, och bygger miljöer där möten mellan olikhet gynnas. Bara så förstår vi hur vi alla hör ihop.
Våra individuella val påverkar hur livsförutsättningarna ser ut för alla. Särskilt tydligt blir detta med de utmaningar som klimathotet utgör. Detta hot slår inte främst tillbaka på oss som överkonsumerar mest, men på de fattiga som riskerar att få bo bland våra sopor. Det kommer att sätta sin prägel på de kommande generationerna. Miljöskulden som den rika världen bygger upp stjälps över på människor i fattiga och utsatta områden och på framtida generationer.
Vem har gett oss rätt att skicka räkningen till andra sidan jorden och till framtiden?
Ur boken Vi jordlingar längs Sidenvägen, s 104
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar