i den tänkta mediaskuggan. 140 döda hittills.
Man sviktar i tron på demokratin
På ena sidan en befrielse-(eller terror-) rörelse (allt finns i betraktarens öga) -Hamas - som vann ett folkligt val, men nekades ta makten, på andra sidan ett folk som snart ska gå till val - Israel. Krafttag belönas (tror man) av väljarna.
Vi har sett det i korten länge. Inget är så säkert som att konflikten blossar upp i Mellanöstern; dels vid små framsteg i fredsprocessen, och dels i samband med valrörelse i Israel (till våren).
Gemensamt för de båda folken i Israel/Palestina är att de som är hårdförast vinner valen. Om det är palestinier reagerar världssamfundet med ett "ajabaja", om det är Israel ger i alla fall amerikanerna sitt stöd.
Människoliv räknas inte. Saken, the Holy Thing, är överordnat. Men mödrar sörjer, barn gråter. Tro inte på martyrmyten. Den är på ytan, ett sätt att mobilisera. I hjärtat gråter alla mödrar.
Terror är terror. Inget snack om saken. Ockupation är ockupation, lika tveklöst. Världssamfundet måste skruva upp tonen. EU får inte nu göra slag i saken med försvarssamarbete med Israel. Det är illa nog att vi försvarar den misslyckade amerikanska politiken i området. Nu är det nog!
Julen, fridens tid, får det att vibrera av ilska i mig. Livet är heligt. Är det så svårt att begripa. Hamas och Israels regering; besinna er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar