fredag 25 juli 2014
P4. Avståndet mellan kyrkans kärna och vanligt folk är nu i princip oöverstiglig
Detta märks på flera sätt. Arbets- och mötesformerna hos oss ligger nu ljusår från "vanligt folks" liv. Liturgin har allt färre gemensamma uttryck med de som tidens människor är bekanta med. Inslag i vår (moral-)tro tar spjärn i en helt annan verklighet än den som gäller för gemene man. Homosexfrågan är nog det tydligaste exemplet. Det trosinnehåll som skulle kunna göra oss verkligt dynamiska: Gemenskapen, varje människas unika och starka värde, freden och antiindividualismen skulle kunnat ha varit vårt verkliga bidrag.
Vårt livsbejakande, och ansvarsfulla, budskap om att vi människor lever i ett stort Sammanhang skulle kunna förvandla människors liv. Istället upplevs vi småaktiga och fixerade vid dogmer och doktriner som vi inte ens själva kan motivera eller passa in i Sammanhanget.
En djup kulturrevolution är vad som krävs. Jag uttrycker den nog närmast med orden: Tillbaka till Paulus, men till hela Paulus. Jag menar att det för oss i famnen på Jesus. Hela Jesus.
Detta vill jag nu försöka skildra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
PA
Bilden är mer komplex. I många församlingar har homofrågan blivit den ickefråga den är och genus och rättvisefrågor står starka. Olika församlingar i Svenska kyrkan och Equmeniakyrkan har väldigt olika karaktär. Värdekonservativa fundamentalister finns i alla samfund och samarbetar. I stort står kyrkorna starkare än många andra äldre folkrörelser. Equmeniakyrka har en bra ledning och namnet har snabbt slagit igenom. Jag har börjat tycka om det.
vänligen
Benny Fhager
Skicka en kommentar